Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans enda följesven från fjerran länder,
Der solens hetta alla hjertan tänder.
För Laras skull han lenmat folk och land,
En stadig gosse, tålig, redobogen,
Tystlåten som sin herre, genomtrogen,
Mer än hans år och ställning gaf vid hand.
Han hade lärt sig Laras språk, den unga
Trotjenarn, fast det säjlan kom i bruk,
Men flink blef foten först, och stämman mjuk,
När Lara talte med hans hemlands tunga,
De kära ljnd, som echon hundrafallt
Medförde från hans barndoms berg och branter,
Från hans föräldrar» vänner, anförvandter,
Nu offrade för en — hans vän, hans allt,
Hans enda skydd på jorden, på den vida,
Hvarför han sällan vek från dennes sida.
26.
Hans växt var smärt och mörklagd var hans hy,
Som visst af hemmets sol en smula bryntes,
Men ej förbrändes, ty på kinden syntes
Ibland — fast oombedd — en rosensky,
Ej denna rodnad dock, den belsan målar
Och som af hjertats friska färger strålar,
Men denna sjuka glans, som flammar opp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
