Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och. med en hand, hvars ro och kyla sade
Hur säkert grepp han på sin klinga hade,
Och med ett öga, lugnt, oblidkeligt,
Drog Lara nu sitt vapen lika qvickt.
De andra manade till frid och sämja,
Men Othos vrede kunde ingen tämja
Och sabel n skulle ha ett dugtigt bett
För att de ord forfakta, som han gett.
4.
Den strid var kort; ty blind och hetsig ständigt,
Gaf Otho blotta på sig mycket snart
Och för ett hugg, dock ej af dödlig ort,
Blef sträckt till golfvet med en fint behändigt.
»Tigg om ditt lif!» Han teg. Det var med nöd
Han rest sig mer ifrån den tilja röd,
Ty Laras panna, den demoniskt skumma,
Drog sig ihop i svart, och i sin stumma
Förbittring kramade han värre om
Sitt svärd, än då den andres lyftadt kom;
Då var det samlad kraft och öga vaket,
Nu åter reste hatet på sig naket,
Och till den grad förifrad föll han ut
Att när man återhöll hans arm till slut
Han törstig klingas udd höll på att vända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
