Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De släpat siua lemmar, men med möda,
Igenom gräset fram, det purpurröda,
Och nådde vattnet, då till slut det led
Med krafterna, och böjde munnen ned —
Hvad det skall läska! — och likväl de dröja?
Der fanns ej någon törst mer att förnöja —
Han vardt ej läskad heller, som de drömt,
Det var ett dödsens qval — men det är glömdt!
17.
Invid en lind, men längre bort frän slaget
Och från det falt, som man för hans skall gödt,
Låg en soldat i sista andetaget,
Anförarn sjelf, och hade snart förblödt.
Hans vapensven, som hos sin herre dröjde,
Knäfallande sig öfver honom böjde
Oeh höll hans skärp mot blodets flöde, som
För hvarje ryck i svarta forsar kom
Och sednare, då det begynte lida,
I strimmor silade utför hans sida.
Den sjuke lät förstå, att ett förband
Här vore större qval än att förblöda,
Samt tryckte tacksamt pagens späda hand
Och log vemodigt åt hans ädla möda,
Der denne satt, ur stånd att komma hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
