Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och mellan sig ett hemligt samband ega —
Men hvad det var förmådde ingen säga.
19.
De talte lågt och länge. Ljudet blott
Gaf an den rigtning deras samtal fått.
På tonen tycktes Kaled närmre slutet
An Lara var; ty när han ordet tog
Lät det så doft, så häftande, så brutet
Och läpparna han rörde knappast nog,
Då Laras stämma svagt, men tydligt, hördes
Så länge hon af rosslingar ej stördes.
Men i hans uppsyn lästes ingen bikt,
Så sluten var den, lugn och utan ånger
Till dess han före slutet några gånger
Såg upp till pagen varmt och innerligt
Samt engång, vid hans tystnad, lyfte handen
Och pekade åt öster; — om det var
För morgonen (ty strålande och klar
Bröt solen genom skyn vid himlaranden),
Om af en slump kanhända, eller om
Ett minne från hans fordom återkom,
Det visste Kaled knappt. Men gossen kände
För dagen afsky — och sitt öga vände
Från morgonen, uti hvars sken han satt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
