Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - John Landquist: Sigfrid Siwertz 50 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
”En flanör” den principlöses eller den
este-tiske skeptikerns tur att prövas. Den unge
Torsten Giörloff har utbildat flanörens
filosofi, njuter tillvaron som ett skiftande
skådespel och sätter sin heder i att alltid stå
utanför, alltid äga ett förbehåll. Han får vandra
allt längre ned i förändringens, saknadens,
fattigdomens värld. Han besluter sig att
genom arbete dana sitt eget liv. Han
upptäcker att man i viljan finner det mänskliga
livets egentliga väsen. En besläktad karaktär
och en besläktad utveckling möter man också
i krigsboken ”Eldens återsken” (1916).
Några ansatser i denna roman att förena
bergsonismen med krigsaktivismen äro icke
fullgångna; men romanens tveksamma
ställning inför det ohyggliga skådespelet är ett
tidsfenomen och uttrycker det neutrala
landets egen plågade stämning. Satiren har här
en helt annan hårdhet än i Siwertz’ tidigare
böcker: den går ut över den oberördhet av
tidens storhet och fruktansvärdhet, varmed
människorna efter en första upphetsning
vände tillbaka till sina egna små intressen,
och över gulaschens matadorer. Diktaren
hade haft tillfälle att göra en upplevelse av
egoismen, som kom honom till godo för hans
största verk ”Selambs”.
Den stora romanen ”Selambs” (1920) står
ganska ensamt i Siwertz’ produktion. Den är
en höjdplatå han varken förr eller senare
uppnått. Den är icke blott hans mest
omfattande och mest välövervägda
romankomposition; den har också en gestaltskapandets
bredd och kraft som imponerar. Men också
i sitt lynne är den olika Siwertz’ andra
böcker. Den saknar den lyriska värmen
och det lekfulla skämtet. Den har en hård
objektivitet. Den psykologiska gestaltningen
och den etiska reflexionen ha hos Siwertz
alltid samarbetat: han vill bevisa något, och
karaktärens utveckling blir honom en symbol
för något mera allmänt psykologiskt eller
etiskt förhållande. Så också här. Men om man
stundom kan misstänka, att den intellektuella
inspirationen varit den primära och att
karaktärerna kunna få drag av konstruktion, som
rätta sig därefter, så vågar man icke denna
anmärkning här. Gestalterna övertyga i sin
fullhet och sin följdriktighet och tesen blir
till fullo bevisad. Det finnes få romaner, som
ha en sådan jämvikt mellan gestaltningskonst
och intellektualitet eller som visa en så
ömsesidig penetration av bådadera. ”Selambs”
tillhör de ytterst fåtaliga mästerverken i
svensk romankonst.
Romanen skildrar den selambska släktens
storhet och förfall, representerad av de fem
syskonen Selambs. Det egendomliga med
denna storhet och detta förfall är att de
utveckla sig samtidigt med varandra och endast
äro olika sidor av samma utveckling. I samma
mån den selambska släkten utvecklas i
rikedom, förtorka också dess egna livskällor.
Egoismen, här representerad av girigheten
och njutningslystnaden, bär sin nemesis inom
sig själv. Den tilltäpper de källor, ur vilka
liv och lycka strömmar. Därmed bedrar den
sig själv. Den föröder för sig själv det liv
den ville njuta.
Författaren har framlagt en lika skarpsynt
som för mången överraskande förklaring
till syskonen Selambs brutala och skickliga
egoism. De synas starka men äro i grunden
svaga och osäkra. Deras penningdyrkan
spirar ur fruktan, grundlagd i barndomen.
Deras far förföll tidigt och deras egendom
utsögs av en försnillande förvaltare. De lärde
tidigt sätta sig i försvarsställning. Men ingen
ömhet under barndomen öppnar deras väsen,
ooh ingen tillgivenhet, som sedan skall möta
dem, kan öppna det. I själva verket äro
de räddhågade för kärleken och ömheten,
emedan de skulle kräva uppoffringar. De
finna tryggare att exploatera människor. Då
de börja åldras äro de av skilda skäl barn-
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
