- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
19

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Marika Stiernstedt: Presentation av fru Obitz. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Obitz, en kämpagestalt, en kraft, en
ackumulation av energi. Skulle det tillstädjas, att
allt detta bleve till ingen nytta i världen?
Otänkbart, vill man tro. En dag måste randas,
då det på ett eller annat vis kom till sin rätt.

— Kom, fru Obitz, sade hon mycket lugnt,
kom, lillan skriker. Jag är för resten inte
säker på att ni inte borde börja avvänja
henne. Ni ser litet trött ut.

I sängkammaren med de två
äktaparssängarna gjorde barnmorskan lös den lilla
ur hennes blöjor, tvättade barnet, pudrade
den lilla stjärten och bytte alla kläder rena.
Hon arbetade med flinka händer, detta var ett
arbete hon tyckte om. Hon lyfte upp barnet,
såg på det lilla välformade ansiktet och log
emot det.

— Om inte mor din, så du! tänkte hon.
Av dig får det lov att bli heder åt oss alla!
O Gud, tillstädj det!

Så lade hon barnet till moderns bröst,
lutade sig fram och strök fru Obitz över håret.
Och då fick hon se att fru Obitz grät.

Men det låtsade hon inte om, så säker var
hennes kompass. I stället gjorde hon i
ordning i rummet, det behövdes, hon rustade
barnets bädd, hängde undan kläder som blivit
liggande över stolar och samlade ihop fyra
stycken skodon, som lågo strödda över golvet.
Lusten att hjälpa pyrde fortfarande ur
serafen, såsom en rök om dagen, står det
skrivet, såsom en eld om natten. Och det hade
blivit natt. Huset var tyst, å så tyst, inte ens
storm kring knutarna, intet regn, intet
elementens raseri.

Och efter en stund slutade fru Obitz gråta,
rätade upp sig och fick sitt mod tillbaka, ty
hon hade farit väl av serafens omsorger och
städning och eld. Hon rätade upp sig,
överblickade åter sina positioner, framtiden om
inte annat, och sade:

— Än har jag inte yttrat mitt sista ord
på jorden, var säker.

— Nej, jag hoppas innerligt det, fru Obitz,
svarade fröken Cainberg. Det var just precis
vad jag tänkte på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free