Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 24 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Vad skriva de härnäst? Enquête

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Marika Stiernstedt

Ludvig Nordström

Elin Wägner

nu fordra att bli tagna i tjänst, klädda i
litterär uniform och kommenderade till
batalj.

marika stiernstedt

utger 1932 en ny roman, varav
hennes novell i detta nummer är
en del.

Litet före jul lämnade jag in en teaterpjäs
i tre akter till Dramatiska teatern och fick
den antagen. Det är meningen att den skall
komma upp under vårterminen 1932 och den
blir då samtidigt tillgänglig i bokhandeln.

Det var det första.

Två andra teaterpjäser har jag i huvudet
och åtminstone den ena av dem har redan
titel och ett par av figurerna klara, förutom
en del repliker i anteckningsboken. Men få
nu först se hur det går med den första!

I varje fall har jag en roman, som inte
blev färdig 1931 och som jag — preliminärt,
ty även titlar ha sina öden! — kallar ”De
fyra marskalkstavarna”. I föreliggande tid-
skriftshäfte presenteras en av bokens
personer, den svarta fru Obitz!

Nog tänker jag också mycket på en ny och
tredje del av mina memoarer, eller vad man
nu ska kalla dessa anteckningar, vilka senast
handlade om min ”gröna ungdom”. Det finns
ju en del att berätta om, sedan dess. Men för
1932, först romanen.

elin wägner

har gjort den erfarenheten att
verkligheten ibland anteciperar
dikten.

Det var en gång en person som fick lust
att fälla ett skymmande träd. Han anskaffade
verktyg, men då han gjorde de första
försöken att ge sig på trädet, fann han att de
voro för klena. Han höll på att fälla modet
då i stället för trädet. Men så gick han på
nytt ut att söka nya verktyg och att lära sig
huggarens hantverk. På detta sätt gick tiden,
och medan han dröjde och dröjde, kom en
storm som vräkte omkull, inte bara det träd

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>