- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
36

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Rütger Essén: Om det tyska folkets karaktär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tyskarna är fruktansvärt nyanserade. Och
när vår direktion uppställt den tyska
folkkaraktären som diskussionsämne fick vi också
länge fundera över hur vi skulle finna de
inledande mottalarna. Saken är verkligen ej
så enkel. Det gäller ju ej krigspropaganda
längre.

Slutligen, plötsligt, fann jag dock mannen,
d. v. s. den ene av dem, han som skall stå
för angreppet, tesen contra. Jag stötte oväntat
på honom på gatan i går. Vi hade ej råkats
på två år, men genast fick jag klart för mig
att jag funnit den rätte. Och när jag frågade
honom om han ville ge en karakteristik av
tyskarna inför klubben, svarade han
ögonblickligen ja. Här sitter mannen, min vän
mr David W. Carr, representerande en av
Englands större tidskrifter, kännare av
Tyskland och av världen i allmänhet, av livet i
fred och krig och ljus och mörker. Han är
för övrigt en man, som läst hela den tyska
litteraturen och otaliga tyska handböcker,
som besökt alla tyska stater och de flesta
tyska städer, och som kan skilja på alla
sorters tyskt öl. Litteraturen har han läst i
ett tyskt fångläger i två år; det andra har
han lärt sig vid förkrigsstudier i Heidelberg
och vid efterkrigsstudier i Hamburg, Berlin
och Düsseldorf. Ursprungligen var han
språkhistoriker; nu är han mycket annat därjämte.

Jag har äran överlämna ordet till mr Carr.

— — —

Mr David W. Carr besteg tribunen kl. 22.17
och höll följande anförande:

— Herr president, mina damer och herrar!

Den tyska karaktären — den existerar inte!
Ursäkta mig att jag börjar med detta
uttalande, som låter som en paradox, men det
är icke min mening att chockera, ty det är
ett faktum: den tyska karaktären existerar
inte. Folket som sådant är karaktärslöst,
d. v. s. i avsaknad av personlighet, i avsaknad
av form, fasthet, vilja och värdighet.

En engelsman är en engelsman — såvida
han icke är skotte — en fransman är en
fransman, en italienare är en italienare — men
en tysk är en junker, en student, en
handelsresande, en socialdemokrat, en professor, en
yrkespatriot eller en radikal framtidsnaivist,
eller också är han en halvacklimatiserad
kopia av en engelsman eller en fransman
eller en amerikan. I intet land talas det så
mycket om ”mänskligheten” och det ”gemensamt
mänskliga” som i Tyskland. Fransmännen
tala också mycket om ”l’humanité”,
men då mena de Frankrike och dess andliga
vasaller. Men när tysken talar om ”det
mänskliga”, då menar han något form- och
färglöst, alldeles som han själv är, innan han
fasonerats i något samhällsfack.

Dessa form- och karaktärslösa tyskar äro
emellertid sedan århundraden offer för en
olycklig förälskelse — en förälskelse i
disciplin, stövelklackar, hård kommandomakt,
självsäker manlighet och domderande
härskargestalter. De äro till sinnet veka, men
inför dessa uppenbarelser av makten gripas
de av samma bävan och längtan, som
flertalet kvinnor, när de tänka på en ”riktig
karl”. Men under det kvinnorna därvidlag
oftast ha en säker och riktig känsla för
åtminstone den sidan av den personliga
valören, kunna tyskarna däremot begå de
mest häpnadsväckande misstag, i fullkomlig
avsaknad som de äro av psykologisk och
politisk instinkt. Lika lätt som de kunna låta
leda sig av verkligt stora män, som Fredrik II
eller Bismarck, lika lätt falla de i stoftet
för skroderande komediantfigurer, som
Wilhelm II eller Hitler.

I närmaste samband med detta står den
otroliga tyska naiviteten. Men denna tyska
naivitet är icke ett friskt och öppet ungdomligt
sinnes sunda mottaglighet, icke heller
amerikanarens onyanserade tillit till
progressivitet och effektivitet — nej, den tyska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free