Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Rütger Essén: Om det tyska folkets karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rutintillvaro. Jag kom för någon tid sedan tillbaka
till en tysk provinsstad, där jag vistats ett
par månader 1913. Då, före kriget, hade man
ideliga fackel- och högtidståg på Kaisers
Geburtstag, Sedan-dagen och alla möjliga
andra högtidsdagar. Det var Männer-Gesangverein
och Kriegerverein och Vaterlandsbund
och Flottenverein o. s. v. Nu, efter kriget,
gingo de alla likadant i led. Nu gällde det
visserligen icke Kaisers Geburtstag utan
Weimar Verfassungstag, och föreningarna
hette Reichsbanner och Erneuerungsbund och
Friedenverein o. s. v. En hette Bund für freie
Lebensführung. Inga gick i takt som de. Och
även i övrigt var allt lika, endast något
färglösare. Männen drack sitt bier och gick hem
till sina fruar och talade om, att Herr
Regierungsrat så och så högst personligen
hade hälsat på dem. Och på söndagarna
hängde ungdomen på sig olika band och
flaggor och gingo runt vägarna på led i
olika grupper. Herrar kontorister skrudade
sig i underliga dräkter med fjädrar i hatten
och andra reminiscenser av medeltida
riddarväsende samt klev gravitetiskt tre steg
före de sina runt stadens för ändamålet
utstakade promenad — då och då värdigt
bytande ord med en kollega om de höga
riksfrågor, vilka låg över de efteråt stretande
kvinnliga familjemedlemmarnas lågt
jordbundna horisont.
Kriget — det var för tyskarna, i början,
apoteosen av allt detta. Äntligen fick man gå
i uniform alltjämt. Visserligen var den ful,
men alltid var den vackrare än den tyska
vardagen i hem och kök. Och den fiktiva
maktkänslan kom folkets självmedvetande att
svälla som en gummiballong i vårsol. Och
die Herren Regierungsräte hälsade på alla.
Men man gick den gången litet för långt.
Tyskland besegrades inifrån. Vår krigspropaganda,
som vi själva började växa ifrån, och
i varje fall ej mer behövde, den trängde som
en giftig gas genom Tysklands pansar. Och
eftersom man där saknade den inre, fasta,
orubbliga beslutsamheten, eftersom man även
bedömde sig och sitt uteslutande efter
framgångens kriterium, så tålde man ej vid detta.
Det hela föll slutligen samman.
Och nu begynte den ynkligaste klagolåt.
Tyskarna icke blott avsvor vad de fordom
dyrkat, utan förhånade det, skällde ut det
och bespottade det på allt sätt — härigenom
på fullt allvar troende sig vinna de segrande
folkens sympati. Naturligtvis vann de endast
deras förakt. Men man begick nu på vår sida
det felet att tro dem kunna behandlas hur
som helst. Deras beteende hade visserligen
tytt på detta, men vi glömde, att Europa dock
trots allt är en solidarisk kulturvärld, och att
ingen kan vinna något på ett stort folks
förnedring. Men ännu har tyskarna ej lärt sig
att ett folks, likaväl som en enskild mans,
värdighet sitter invändigt och ofta kan vara
störst i motgången. De har ännu ej lärt
nederlagets bittra läxa — vilken ej består i
att ”ångra” sig utan i att rädda sin
självaktning.
Men om det ändå finnes något hopp att
det tyska folket skall ernå vad det nu saknar
— fasthet i karaktären, balans och självaktning
— då kommer de att ha krigets nöd och
nederlagets bitterhet att tacka för den saken.
Ungefär så mycket synes det mig att man
kan säga om den allmänna tyska karaktären
— som ännu icke är färdigbildad, om den
nu någonsin blir det — vilket ingalunda är
säkert. Skall man säga något mer om tysk
karaktär, då får man taga fram några
särskilda tyska typer.
Först ha vi då den preussiske junkern —
förtalad, utskälld, världsimpopulär och oss
osympatisk, men nödvändig i Tyskland —
den enda typ som hittills med framgång
kunnat regera landet, manlig och fast i
motsats till genomsnittstysken och jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
