Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Rütger Essén: Om det tyska folkets karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsendet. Och mest lycka gör de, hos vilka
allt är attityd, såsom exempelvis en
Maximilian Harden eller en Emil Ludwig. Liksom
deras försäljningsreklam så måste också
deras litterära succéer vara grova, grälla och
bullersamma. Allt detta skulle påminna om
Amerika, om icke där allt vore bestämt till
färg och väsensriktning. Amerikanismen är
därför en verklighet, men tyskhet, vad
betyder det? Intet annat än formlöshet, brist
på behärskning, klumpighet och överdrifter.
Och elitungdomen, den högre bildningens
alumner, studenterna? På mig göra de
närmast intrycket av en karikatyrmässig
överdrift av den tyska ungdomens allmänna
virrighet. Föreningar, kårdisciplin, brutala
yttre hämningar, kasernmässiga livsglädjeyttringar,
ganska mycket råhet och fullständigt
inre kaos. Sådan är deras tillvaro. Den
tyske studenten är ett rö för vinden, hans
idealism är ofta äkta, men blind, barnslig
eller sjuklig och övervinnes också som en
barnsjukdom, när han fastnat i en av
samhällets noga uniformerade fackkårer och blir
en god undersåte eller, som det numera
officiellt heter, medborgare. Från denna punkt
upp till Regierungsräte och Oberpräsidenten
finnes sedan ingen väsensskillnad. Och av
sin ungdom minnas de föga annat än ett glatt
fylleri på kåraftnar, de äldres pennalism och
några virriga fantasier, vilka som bakrus gått
över med pulver.
När detta är eliten i Tyskland, hur skall
då icke folkets massa vara? Den tyska
vardagen — den är mycket trist. Icke enkel och
trohjärtad, som det heter i den äldre
litteraturen, utan tråkig och betryckt av
mindervärdighetskomplex av olika art. Från allt
detta vet tysken i allmänhet endast en
befrielse — i sång och musik. Och det är ju
intet ont i det. Men vardagen blir mot
musikens bakgrund blott ännu gråare. Det är
ett glädjefattigt folk.
Den tyske arbetaren är lättledd och tror på
sina socialdemokratiska lärofäder och på
fackföreningsunderofficerarna, som hans
förfäder trodde på präster och åldermän. I den
katolska södern tror han för resten ännu på
prästerna. Av allmänna angelägenheter
begriper han föga, och ur politisk synpunkt
bilda därför de tyska arbetarna trogna
skockar valboskap. Kommunisterna likaså.
Skillnaden ligger i fraser och etiketter.
Den nationalsocialistiska masstämningen
uttrycker den allmänna och för Tyskland
fullt naturliga och riktiga olusten vid ett
fiktivt men i feta fraser prålande parlamentariskt
system och vid de oändligt många
fackföreningsunderhuggarnas och
socialistiska kommunaltjänstemännens breda
maktfullkomlighet. De ha tagit arvet efter den
fordom allsmäktige preussiske underofficeren.
Men utöver detta, d. v. s. utöver olusten
vid insikten om att landet väl har
hundratusentals underofficerare men ingen
kompetent generalstab och ingen fast befälsmakt,
uttrycker nationalsocialismens flodvåg föga
eller intet. Den är folkets rop efter en ledare.
Men hittills har det endast fått Hitler.
Den tyska familjen är en slags anstalt, där
fadern poserar i ansträngd maktfullkomlighet
och barnen i lika ansträngda
revoltfasoner. Den tyska kvinnan är villig,
arbetsam och undergiven, men inte är hon
inspirerande. Skolorna äro tvångsuppfostringsanstalter.
Äktenskapen är trista och slöa
sammanboenden. Folket är i sitt dagliga liv
olyckligt och otillfredsställt och betryckt av
en mindervärdighetskänsla, som det aldrig
kan inifrån övervinna, därför att det aldrig
strävar till annat än att med yttre medel
bedra sig självt på dess förhandenvaro.
Därför ligger Tyskland där också mitt i
Europa som ett outdikat träsk. Det är icke
något mittens rike — det är ett på en gång
omoget och depraverat, betryckt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
