Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Ansgar Roth: Naturforskningens nya världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
plåtarna publicerades, visade det sig att den
av Einstein förutsagda effekten till fullo
bekräftades, och detta resultat har senare
bestyrkts vid följande förmörkelser. Att de
einsteinska idéernas triumf väckte ett så stort
uppseende även bland den för deras verkliga
innebörd ganska oförstående allmänheten,
vittnar om deras genomgripande betydelse.
Relativitetsteorien var dock bara början till
den omvälvning i uppfattningen av den
materiella världens natur, som sedan
fullföljdes av den nya kvantumteorien och den
s. k. vågmekaniken, varigenom icke blott
föreställningarna om tid och rum
reformerats, utan även orsaksbegreppet störtats över
ända och den fysikaliska världen förlorat
den sista resten av åskådlighet. Det vore
emellertid oriktigt att påstå, att alla
naturforskare gilla den riktning utvecklingen tagit
i våra dagar. För närvarande går tendensen
inom fysiken mot en beskrivning av
universum medelst matematiska relationer
mellan storheter, som vi icke kunna bilda oss
någon åskådlig föreställning om. Men det
finns och har alltid funnits många
vetenskapsmän, som ovillkorligen måste göra sig
en åskådlig bild av allting. De nöja sig icke
med en matematisk beskrivning, utan fordra
en ”förklaring” av fenomenen. Fysikens nya
världsbild, för vilken kravet på åskådlighet
nästan uppfattas såsom ett hinder, förefaller
dem synnerligen otillfredsställande. Om det
t. ex. är sant, att man icke på en gång kan
tillägga en elektron ett exakt läge och en
exakt hastighet, så kunna vi omöjligt
åskådliggöra denna storhet för oss. Häremot
invändes, att detta saknar betydelse; det enda
nödvändiga är, att en fysikalisk storhet
definieras så, att inga logiska
motsägelser uppstå. En sådan definition får sitt
uttryck i en matematisk formel; matematiken
är ju intet annat än renodlad logik, och dess
objekt äro symboler av ytterligt abstrakt
karaktär. Universum — eller den del därav,
som faller inom fysikens område — blir
sålunda en värld av symboler.
En teoretisk fysiker av den moderna skolan
strävar efter att sammanfoga symbolerna till
en sammanhängande totalbild, som icke
innebär några logiska motsägelser. Hans enda
kriterium på världsbildens sanning är att den
står i överensstämmelse med våra iakttagelser
av naturfenomenen. Om hans beskrivning är
logisk och motsvaras av erfarenheten, så får
och kan man inte fordra mera. Kravet på
åskådlighet är enligt denna uppfattning
oberättigat. Ingenting — utom den samling av
nedärvda eller i skolan inplantade fördomar,
som brukar förväxlas med ”sunda
förnuftet” — säger oss t. ex., att rummet blott
har tre dimensioner eller kan beskrivas med
Euklides’ geometri. Det är naturligt att för
enkelhetens skull föreställa sig ett sådant
rum. Men det är i så fall en abstraktion, och
vi kunna inte, utan att först undersöka saken,
påstå att de materiella kropparna,
elektronerna, planeterna eller stjärnorna, röra sig
i ett rum av dylik beskaffenhet. Åsikten, att
den euklidiska geometrien är nödvändig för
tanken, har kullkastats av matematikerna,
som formulerat en mängd ur logisk synpunkt
lika tillfredsställande geometriska system.
Även Newton synes ha insett detta, då han
grundade sin hypotes om det ”absoluta”
rummets existens på ett erfarenhetsrön, det
berömda experimentet med en roterande hink,
fylld med vatten. Absolut rotation
förutsätter nämligen absolut rum och tid.
Newton, som var en svuren motståndare till
alla hypoteser, såg sig nödsakad att ställa
två fiktioner i spetsen för sitt system. Han
gjorde det dubbla antagandet, att kropparna
rörde sig i rät linje med konstant hastighet,
och antog således tillvaron av ett euklidiskt
rum och ett absolut jämnt tidsflöde. Sådan
skulle en kropps rörelse vara, om den
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
