Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Ludvig Nordström 50 år. En intervju med den svenska litteraturens Mercurius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
iner kunna införa en sådan — och man kan
vara övertygad om att det därvid av många
skall uttalas en häpnad över vad denne man
under en knappt trettioårig författarbana
hunnit uträtta. Man må också hoppas, att det
då med större emfas än hittills skall
fastställas, att vad han uträttat icke blott bör
mätas med kvantitativa mått utan efter den
betydelse det haft för svenskt
allmän-tänkande. Ännu har väl inte Ludvig
Nordström helt nått den kontakt med publiken,
som han förtjänar, men man gör sig
säkerligen icke skyldig till någon överdrift, om
man säger, att han är den ende av sin
generations författare, som med visshet kommer att
uppskattas mera av framtiden än av
samtiden.
Själv har Ludvig Nordström blinken riktad
stadigt framåt. Han inventerar sitt förflutna
författarskap blott för att konstatera, att han
just avslutat en viktig period för att ingå i
en ny och viktigare. I förordet till sin till
femtioårsdagen utkomna skildring av sin
världsomsegling ”Jag reste ut som svensk...”
deklarerar han: ”Jag känner mig med
denna resedagbok ha nått det mål, jag vid
krigets slut föresatte mig att uppnå: en
tillräckligt allsidig och grundlig bild av
vår generations — eller skall jag säga min
generations — värld för att sedan kunna
övergå till att söka i diktens form klargöra
denna generations egenartade liv, insats och
väsen. Undersökningarnas och förstudiernas
tid är slut. När jag satte punkt för denna
bok, avslöt jag det kapitlet i mitt liv, och
när jag nästa gång träder irrför den ärade
läsaren, skall det, om Gud vill, bli med
början av den skildring, jag ovan antytt och
till vilken allt vad jag hittills gjort i
mitt liv endast varit en förberedelse.” Både
som människa och författare passerar alltså
Ludvig Nordström nu en viktig milstolpe,
och man kan endast tillönska honom att få
behålla den vitalitet, som hittills i fysiskt och
andligt hänseende varit hans avundsvärda
kännemärke.
I anledning av sitt jubileum har Ludvig
Nordström haft älskvärdheten att bevilja
Bonniers Litterära Magasin den intervju, som
härmed följer.
To t ali sin och funktionalism.
—• Jag förstår, att det vore en orimlighet
av en intervjuare att be eder utveckla hela
innebörden av er världsåskådning,
totalismen, på den korta stund som står till vårt
förfogande. Dessutom kan jag meddela att
Gotthard Johansson lovat att i ett följande
nummer av tidskriften utveckla sin syn på
edert författarskap, varvid han bland annat
kommer att undersöka sammanhanget mellan
totalismen och funktionalismen. Anser ni
själv, att det existerar något samband mellan
totalism och funktionalism?
— Naturligtvis. Låt mig dra några grova
utvecklingslinjer. Förr vände sig litteraturen
i främsta rummet till känslan. Den vädjade
till tårar (tragedien) eller till löjen (den
komiska litteraturen) eller till humorn
(genom en blandning av dessa element). Nu
vänder sig litteraturen ej längre till känslan
utan till intellektet. Förståelsen, begripandet
har blivit estetisk huvudnjutning. Härav följer
en strängare komposition av diktverket, de
enskilda detaljernas och figurernas
inordnande under en strängt sammanhållen helhet.
Inom måleriet har man med kubismen och
i viss mån även expressionismen samt andra
dynamiska och starkt kompositionsbetonade
riktningar genomgått en liknande utveckling,
och i arkitekturen är funktionalismen ett
uttryck för samma utvecklingsfas. Totalismen
är den litterära parallellen till dessa
konströrelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
