Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 7 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Elin Wägner: Att sälja skrivmaskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ELIN WÄGNER

ATT SÄLJA SKRIVMASKINER

En ung man, representant för en
skrivmaskinsfirma, gick genom vindskorridoren
uppe i ett affärshus och läste på skyltarna
till de ateljéer som lågo där: ”Östlund,
Vest-lund, Nordlund, Johanson, johanson. Den är
det. Han med litet j.”

Han ringde på.

Dörren öppnades av en ung man med långt
hår och konstnärlig klädsel, alltså rätt
person. ”Snygg pojke, för resten ganska lik
mig”, tänkte skrivmaskinsagenten.

— Det är inte hos mig wcet läcker, sade
författaren. Det är hos herr Johanson
bredvid.

Han tog den unge mannen i den lite solkiga
trenchcoaten och den blå skjortan för en
reparatör. ”För resten en snygg pojke, ganska
lik mig”, tänkte han.

— Förlåt, men jag kom inte om wcet, sade
den besökande och rodnade lite. Jag kom
för att fråga om inte författaren ville pröva
min firmas skrivmaskiner?

— Nej, det tror jag inte, sade författaren,
jag skriver så koncentrerat. Gå till herr
Johanson här bredvid, som skriver romaner.

Agenten log.

—- Jag tänkte nog sälja åt båda herrarna
Johanson, sade han. Vi har en typ som passar
så bra åt författare. Jag kan visa intyg från
doktorerna Heidenstam, Karlfeldt,
Lagerlöf...

Författaren gjorde en min som betydde:
det var också en’ rekommendation.

Agenten förstod minen och fortsatte:

— Även herrarna Siwertz och Bo
Bergman har...

”För farao”, tänkte han, ”duger inte det
heller?” Och utan att blinka fortsatte han
på fri hand:

— Även Blomberg, Lagerkvist,
lund-kvist ___

Då tog det äntligen skruv.

— Ni kan ju stiga in då, sade författaren.
Jag kan ju alltid titta på er maskin.

Agenten tog hastigt av huven.

— Så här ser den ut, lätt, behändig, jag
skulle vilja säga inspirerande ...

— Hur kom ni att tänka på mig? frågade
författaren, ty det intresserade honom alltid
att veta genom vilka kombinationer han kom
innanför okända människors tankevärld.

— Jag har läst era två diktsamlingar, sade
agenten. Medan han sade detta hade han
blixtsnabbt hamrat fram titeln till den .senaste
på maskinen: AV DY ÄR JAG
KOMMEN-Fast det syns då inte, tillade han och såg
sig om.

— Det är fler än ni som har sagt. Ingen
förstår att just då vill man ha sin tankes
verkstad modernistisk, hygienisk, strängt
saklig.

— Inte ens en dragkista från gamla
hemmet? Inte ens fars moraklocka ...

— Eller mors psalmodikon! Det hörs att
min herre har blivit litterär genom att sälja
skrivmaskiner och fått lära er av nittitalis-

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>