- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
16

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Desmond MacCarthy: Såpbubblor. En studie i den litterära berömmelsens fluktuationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

upp och spricker som en papperspåse, om
han icke vet, vilka betydelselösa pratmakare
dessa människor i själva verket äro?

Deras entusiasm, deras ekvilibristiska
knäfall, deras krumsprång och frontförändringar
ha kommit mig att känna mig mycket
gammal, äldre än jag i verkligheten är. Det är
icke naturligt, att jag måst se fullt så många
människors anseende blomstra upp och vissna
bort: jag går icke på de nittio. Och saken
ligger inte så till, att dessa flyktiga
entusiaster begå en rad förhastade misstag, vilka de
sedermera lika skyndsamt måste gottgöra.
Nej, deras entusiasm har — tack vare
några goda vägvisare — trots sina
omåttliga proportioner inriktats på rätta spår:
Carlyle, Tennyson, Ruskin, Swinburne, Henry
James och Thomas Hardy äro värda stor
beundran.

Och likväl — när man nuförtiden hör folk
tala om Tennyson, skulle man kunna tro, att
han aldrig skrev en vackrare strof än

The little town
Had seldom seen a costlier funeral.

Meredith, vars upphöjda tankar om livets
skönhet för icke så länge sedan ställde äldre
romanförfattare i skuggan, gjordes, innan
han dog, till den engelska litteraturens grand
old man. Men nu? Bort med honom. Ruskin
och hans lysande prosastil? Bort med honom.
Carlyle? Denne pennans mästare framför
alla andra — bort med honom. Swinburne,
som en gång gjorde kritiken vimmelkantig
med sina brusande strofer? Bort med honom.

Ni har kanske någon gång träffat samman
med känslofattiga naturer, som endast kunna
hysa vänskap för en person i taget, som då de
knyta en ny vänskapsförbindelse måste överge
en äldre vän. De äro aldrig sunda bedömare
av den mänskliga naturen. Litterära snobbar
likna dem. Deras sinnen äro som små pytsar,
vilka måste tömmas, innan de kunna fyllas av

entusiasm, och de tillbringa sitt liv med att
rusa fram och tillbaka från pumpen till
slaskröret.

Jag slutade en gång ett samtal med några
av mina vänner av denna typ med följande
ord:

— Jag skall ge er några tips efter ert
sinne. Ni vet, hur spännande det är att bland
de första hoppa upp på den senaste litterära
sensationens tåg och hur nedslående det är
att upptäcka, att ni i verkligheten kommit på
i sista stund och måste stiga av vid första
anhalt. Ni känner er förkärlek för att skapa
grand old men. Ni har alldeles rätt i ert
prisande av Henry James’ subtila konst, men
ni stannade ej särdeles länge i hans tåg, eller
hur? Er beundran för Hardy är fullt
berättigad, men hoppa ni av, innan kraschen och
därmed ögonblicket för ett estetiskt sauve
qui peut kommer. Kraschen måste komma,
ty ingen författare kan upprätthålla det
anseende, som ni älskar att förläna, anseendet
av att vara ”den ende allene”. Någon kritiker
skall snart påpeka, att fastän Hardy ägde en
djup känsla för det tragiska, han ofta
försökte ge den uttryck genom en melodram av
värsta slag, att fastän hans böcker präglas av
en betagande originalitet, det i dem vimlar
av felaktiga uttryck och att många av hans
dikter endast äro svagt klagande melodier,
framlockade ur en gammal gnisslande cello.
Och sedan — ja, ni vet hur lätt det är att
skrämma upp er. Å andra sidan, Tennysons
tåg och Walter Paters tåg äro praktiskt taget
tomma. Försäkra er om eder hörnplats nu.
Jag lovar er, att ni skall få en lång och
bekväm resa.

Jag har talat nog om dessa temporära
fluktuationer och fabrikationen av denna
flyktiga entusiasm. Och likväl kunna de icke
sägas vara betydelselösa. Verkningarna av
dem spåras överallt, där det finns ett öppet
intresse för litteratur. Framför allt stimulera

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free