Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 32 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Anna Lenah Elgström: Hos Sovjets författare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANNA LENAH ELGSTRÖM

HOS SOVJETS FÖRFATTARE

En varm blå Moskvahimmel med farande
vita moln stod över hösttärda, gula träd.
Molnen fyllde trädgårdsrestaurangen med
plötsliga skuggor och lika plötsliga
solglimtar. Än en, än en annan grupp trädde
fram i ljuset, likt gestalterna i ett genomlyst
korfönster, och försvann så åter i skuggan.
Små bord med rötrutiga dukar stodo under
trädens dunkel ända upp mot det vitmenade
valv, likt en halv tunnel, varigenom en dörr
leder in till Döma Herzena. Där inne i de
pompösa gamla åttiotalsrummen bland
väldiga mahognymöbler och emmor, klädda
med grön rips, vari Sovjets smala författare
försvunno, tyckes det förflutnas skuggor
verkligare än de levande. Kring dess minnen och
gestalter stod, tjock som brun sås, stämningen
från 70- och 80-talets värld av abstrakta
teorier, skymtade genom dess eviga
diskussioners tobaksdunkel korpulenta, seriösa och
respektabla revolutionära ideologer med
skägg över halva ansiktet, à la fader Marx,
Krapotkin, Bakunin, Herzen. Döma Herzena
står ännu kvar fullständigt sådant det var på
Herzens tid och är nu lokal för den ryska
författareföreningen, vilken är en
underavdelning av typografernas fackförening. Även
restaurangen är deras, alltid full av ryska
författare ätande och drickande: tunn, gul
fisksoppa, hirskotletter, kokt höns med vit
sås, svamp och ris, Moskvas dåliga gula
vatten i höga glas eller det bittra ryska ölet

i alltför stora flaskor à två rubel. Amerikanen
framför mig drack vin, det röda vin från
Kaukasus, vilket trots sin ungdom är så
berusande starkt. Hans glasögon beskrevo
blänkande halvcirklar i cigarrettröken och
sorlet över vimlet här inne. Namn trillade
oavbrutet över hans läppar: Valentin Katåjev,
Boris Pilnjåk, Eugene Zamyatin, Mikael
Svjitlow! Från alla har han köpt noveller
och av den förstnämnde ”Kritstrecket”, som
sedan under namnet ”Trångt om saligheten”
gått på Blancheteatern i Stockholm, en stor
succé på rysk scen genom sin humoristiska
behandling av de konsekvenser
trångboddheten kan få. Katåjev anses dock till och med
ännu bättre som novellist — ”En
musiklärare i Moskva” hade väckt stor förtjusning
i Amerika; likaså Nikoläj Ognjövs ”Kostias
Dagbok” och Zamyatins novell ”Masken,
som krökte sig”, som utmärkta exempel på
den ryska roman- och novellkonsten efter
revolutionen.

— De ta den raka vägen hem till det ryska
folkets hjärta, sade amerikanen med
glasögonen blixtrande av entusiasm. De behandla
brännande frågor av i dag: hur en flicka bär
sig åt för att få barnuppfostringsbidrag av
en man, som inte är far till hennes barn och
lyckas, tack vare de nya lagarna, eller om
hur en kvinna måste gifta sig med sin före
detta portvakt för att få in sin son vid
universitetet, som han annars inte kan få till-

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>