Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Artur Lundkvist: En Elektra i Amerika. Eugene O'Neills nya drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
är en hånfull triumf över den karga och
kantiga Lavinia.
Samma natt Mannon kommer hem
förgiftar Christine honom, i hopp om att därmed
kunna vinna frihet och börja ett nytt liv, följa
kapten Brant bort från detta pliktens hus till
det fria, lyckliga Söderhavet. Men den
svartsjukt vakande Lavinia uppdagar
sammanhanget och i trilogiens andra del, ”The
hunted”, hetsar hon den hemkomne Orin mot
modern. Han har deltagit i kriget och blivit
djupt märkt av de fruktansvärda
erfarenheterna. Makten som tvingat honom framåt
genom krigets fasor har symboliserats av
fadern, medan modern varit den ljusa
drömmen om fred, hemkomst, ett lyckligt liv. Hans
fästmö betraktar honom som en hjälte,
hemkommen från stolta och ärofulla bedrifter,
men han bryter ut mot henne:
”Minns du hur du vinkade med din
näsduk den dagen jag gav mig i väg för att bli
en hjälte? Jag trodde du skulle vricka
handleden! Och alla mödrar och hustrur och
systrar och flickor vinkade på samma sätt!
Någon gång i något krig skulle de låta
kvinnorna taga männens plats för en månad eller
så. Ge dem en smak av mördande! Låta dem
slå in varandras skallar med gevärskolvar
och sprätta upp varandras inälvor med
bajonetter! Sen kanske de skulle låta bli att vinka
med näsdukar och snattra om hjältar!”
Från kriget kommer han nu till modern,
och så finner han att hon svikit honom, att
hon har en älskare, att hon tänker lämna
honom, sonen, som älskar henne och ensam
har rätt till henne. I svartsjuka dödar han
kapten Brant, men arrangerar det så att han
tros ha blivit mördad av strandtjuvar. När
Christine får veta detta tar hon sitt eget liv
och Orin anklagar våldsamt sig själv för att
ha drivit henne i döden.
I tredje delen, ”The haunted”, har Orin
och Lavinia just återvänt från en längre
resa till Söderhavet. Systern har vårdat den
nedbrutne brodern med kärleksfull ömhet,
hennes kantighet har försvunnit, den döda
moderns skönhet har blommat upp i henne
och samtidigt har Orin överflyttat sin kärlek
till henne. Kärleken har emellertid lett till
svartsjuka: nere på söderhavets öar har
Lavinia levt ut den romantik som kapten
Brant på sin tid ingivit henne under
månskenspromenaderna och hon har givit sig åt
de sorglösa infödda männen, för vilka
kärleken icke är synd. Att lära sig älska har
blivit hennes strävan. Kanske kan hon utplåna
förbannelsen över släkten Mannon genom att
älska? Men svartsjuk och pinad av det
förflutnas minnen vill Orin bekänna allt, och när
hon tvingar honom till tystnad skjuter han
sig, sittande under faderns bistra porträtt.
Lavinia försöker fåfängt frigöra sig ur
släkttragediens nät. Mannen vars kärlek hon vill
äga ryggar tillbaka för hennes vilda passion.
”Jag vill ha en stund av lycka, trots alla de
döda! Jag har förtjänat det. Jag har gjort
nog! Kan du inte vara enkel och naturlig,
kan du inte glömma synden och inse att ali
kärlek är skön? Tag mig in här i de dödas
hus och älska mig! Vår kärlek skall driva
bort de döda!” Men strax inser hon hur
fåfängt det är, hon kan inte fortsätta att ljuga
längre. Hon bekänner att hon tillhört sin
broder. ”Why shouldn’t I? I wanted him!
I wanted to learn love from him — love
that wasn’t a sin!” Hon stänger sig inne i
det dystra huset, släkten Mannons grav, för
att leva ensam med sorgen och minnena.
”Jag skall inte gå samma väg som min moder
och Orin. Det är att undfly straffet. Och det
finns ingen kvar till att lida för mig. Jag är
den siste Mannon. Jag skall lida för mig
själv. Att leva ensam med alla de döda är
en fruktansvärdare rättvisa än döden eller
fängelset! Jag skall aldrig gå ut, aldrig råka
någon! Jag skall låta spika för fönster-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
