Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Okända debuter. Pär Lagerkvist och de tusen tankstrecken — En förhistorisk Lindorm — Professor Schück som självmördare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Karlfeldt, kan man lämpligen ta del av dikten
”De fattigas kväll”, där man möter
välbekanta anslag och melodier:
Nu tystnar dagens skrik och skratt,
och dansen går ej mer på logen,
i ljus och skymningsdaggig natt
de båda möte stämt i skogen.
Hon kommer, röd av dansens surr
en ung och vek och härlig kvinna
och under hårets bruna burr
två milda ögonstrålar brinna.
Han kommer, solskensbränd och stark
från fältet, klädd i arbetsplaggen.
De sätta sig på mossig mark
och väta kläderna i daggen.
Mera lindormsk är då en aforism som
denna:
Skrik inte högt din vrede ut,
ty tigandet är gudars gåva.
Det kunde illa gå till slut,
du kunde väcka dem som sova.
Men intressantast i hela denna förhistoriska
samling är otvivelaktigt dikten ”Också jag”,
där skalden frågar sig, vad han som gammal
skall anse om dessa sina ungdomsförsök.
Dikten måste läsas i sin helhet:
Skall också jag som nu är ung en gång
åt ungdomen helt kallt på munnen draga?
och skratta åt min första kärlekssaga
åt allt jag har och ej fick ut i sång?
När jag mot livet tog mitt första språng
och föll och slog mig utan att ens klaga?
När jag i ångest fridlyst måste jaga
och tyckte hela världen var för trång?
Skall också jag vid glaset, svept i rök,
då tala om mitt första flyktförsök
för mina vänner och helt muntert skratta?
Skall detta allt som brottades och grät,
när jag blir gammal farbror tas på knät.
Det är för tungt och svårt för mig att fatta.
Hur är det egentligen — sitter inte den
åldrande Erik Lindorm i detta nu, svept i rök
och skrattar muntert åt sitt första lätt Alfred
Vestlundska flyktförsök? Det som var för
tungt och svårt att fatta . ..
Professor Schück som
pamflettist.
Till sist kunna vi kasta en blick i ett litet
häfte, bärande den ganska häpnadsväckande
titeln ”Aforismer af en f. d. sjelfmördare”,
tryckt i Uppsala 1882. Inget författarnamn
finnes utsatt, men en efterforskning ger vid
handen, att ingen mindre än medlemmen av
Svenska Akademien, f. d. rektorn för Uppsala
universitet, presidenten i flera lärda samfund,
professorn och mångdubble hedersdoktorn
Henrik Schück har äran av den lilla skriften.
Har man kommit till detta intressanta
resultat, tar man onekligen med en viss spänning
del av skriftens ingress:
”Redan i min spädaste barndom beslöt jag
att taga livet av mig. Varför? Svar: Man
skall ju alltid göra något, och dessutom
bildar ett självmord obestridligen ett visst
avbrott i tillvarons tryckande banalitet.
Människan måste såsom människa sträva för ett
mål. Det mål för vilket jag strävat är
självmord.”
Är detta verkligen en ungdomsbekännelse
av professor Schück? Man läser förfärad
vidare i texten:
”Att tänka sig en stor själ som går under
är något förfärligt. Det är en natt utan
stjärnor. Redan som tioårig bävade jag för mig
sj älv.
Man talar om att lida — och man
vet = intet. Världen består av pundhuvuden,
åtminstone har detta alltid varit min tanke.
Blott den som vet sig vara världens största
skald men saknar förmåga att skriva en enda
duglig vers eller uttrycka en enda förnuftig
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
