- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
75

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Olof Byström: En ny diktsamling av Bellman - Recensioner och notiser - Indignerad engelsk röst om del litterära Nobelpriset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de poetiskt mer döda partierna av ordenskapitlen ha
dock ofta sitt stora kulturhistoriska intresse genom
en rikedom av anspelningar på mer eller mindre
pittoreska detaljer ur frihetstidens glada och färgrika
leverne.

Den nya samlingens kommentar, som skall ge
nyckeln till allt detta, är därför naturligt nog mycket
omfattande, och man kan tryggt säga, att den är
oumbärlig för envar, som vill något närmare lära
känna bellmansdikten. Ragnar Ekholm, som även
svarar för den ytterligt mödosamma textredigeringen,
har vid sin sida haft en hel liten stab av lärda män
för denna mångskiftande kommentar. Med glädje
återfinner man på sina håll, dock icke alltid, något
av den personliga, halvt konstnärliga touche, som
i de tidigare delarna förlänats även mer nyktra
sakuppgifter, särskilt när Ivar Simonssons hand hållit
i pennan. Simonssons bortgång innebar en svår
förlust för bellmansforskningen och torde i viss mån
ge förklaringen till att utgivningen av
standardupplagan blivit så fördröjd.

De levande förebilderna till Bellmans
bachanaliska ordenshjältar ha utförligt biograferats. Dessa
ökända krogkunders öden äro rätt likartade, men
av intresse är dock att få en kritisk framställning
av vad man verkligen vet om dem; deras leverne
och tänkta umgänge med skalden har ju varit
föremål för mycken lekmannaspekulation och lös
anekdotbildning. Maja Stina Kiellström, i viss mån
förebilden till Ulla Winblad, tecknas här som vanligt i
mörka färger: framställningen kräver emellertid
någon korrigering, sedan August Gynther i en annan
av Bellmanssällskapet just utgiven skrift publicerat
arkivaliska nyheter om den celebra skönheten. —
Illustreringen bjuder på flera goda detaljer, men
onödigt förefaller det dock att medta bilder, som
redan publicerats i tidigare delar av upplagan, när
det finns så mycket annat, som man skulle vilja se
återgivet.

Den utförliga musikkommentaren har sökt inte
blott att klarlägga redan kända melodiers ursprung
utan även att uppspåra melodierna i de många fall,
då de inte bevarats tillsammans med dikterna. Detta
senare mycket vanskliga företag har i flera fall lett
till resultat, något som ökar värdet av denna nya
del av standardupplagan och i hög grad bör glädja
vännerna av bellmanssången.

Olof Byström.

Indignerad engelsk röst om
del litterära Nobelpriset.



I februarinumret av den engelska Bookman tar en
författare, V. Payen-Payne, till orda i diskussionen
om det litterära Nobelpriset i en artikel, som
rubriceras ”Does England get fair play”. Författaren
redogör för prisinstitutionen och nomineringen samt
räknar upp pristagarna. Härefter:

”Om man går igenom namnen på pristagarna,
måste man erkänna, att de franska och tyska
namnen äro europeiskt berömda, liksom Maeterlinck,
Björnson, Carducci, Echegaray, Sienkiewicz och
Lewis. Men inte ens deras egna förespråkare kunna
säga detsamma om de övriga. Tittar man i stället
på en lista över moderna engelska författare finner
man där tre framträdande namn, Swinburne,
Mere-dith och Hardy, som alla voro i livet 1901 och
förvisso skulle ha förtjänat utmärkelsen. Andra som
voro förtjänta av äran, voro Samuel Butler, Gissing,
Henley, Conrad och Bridges. Bland nu levande
tänker man genast på Barrie, Galsworthy, Wells,
Lucas, A. E. Housman, George Moore, Lytton
Strachey (död efter sedan artikeln skrevs), Chesterton
(som säges ha legat tvåa efter Undset 1928) och
Masefield.

Man tillåter sig undra, huruvida British Academy,
som nämner de brittiska kandidaterna, verkligen
nämner rätta namn, eller om de bästa författarna
vägra att ställa upp sig. I varje fall är det tid på
att denna orättvisa rättas till.”

Till detta bör man i första hand foga förklaringen,
att författaren med England verkligen avser
England och icke Storbritannien. Så räknat har endast
en engelsman, nämligen Kipling, erhållit priset.
Författarens indignerade inlägg skulle ha vunnit på
en bättre urskillning, när det gällde att bland
pristagare och icke-pristagare välja dem, som verkligen
voro värda priset. Att säga att även i England
välkända diktare som Hamsun, Sigrid Undset och Selma
Lagerlöf icke förtjänat Nobelpriset är lika mycket
nonsens som att säga att E. V. Lucas och Lytton
Strachey förtjäna det. Kvar stå likväl Galsworthy,
H. G. Wells och Chesterton som obestritt förbigångna
och värdiga nobelpristagare.

Sigurd Christiansens prisroman ”Två levande och
en död” utges i mars i amerikansk översättning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free