Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Mars 1932
- Recensioner och notiser
- Georg Svensson: Det tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET TUSENÅRIGA
RIKET
Aldous Huxley: Brave new world. Chatto and
Windus. 7 s. 6 d.
I sin stora roman Point Counter Point — alltjämt
oöverträffad i författarens produktion — gjorde
Aldous Huxley med knivskarp satir ett
horisontalsnitt genom det moderna samhällets övre skikt,
Londons sociala och artistiska societet. ”Den
moderna litteraturens intelligentaste författare”
förklarade där intellektualismen i bankrutt och ställde
upp sin egen söndersplittrade författartyp som ett
varnande exempel. Helt negativ var denna bok icke.
Dar vandrade omkring i galleriet av överreflekterade,
cyniska och perversa människor livsdyrkaren
Rampion, vars personlighet hade sina rötter kvar djupt
nere i de primitivt naturliga instinkternas friska,
rena källor. Man igenkände utan svårighet vännen
D. H. Lawrence, som utövade ett bestämmande
inflytande på den till hela sin typ så olike Huxley.
 |
| ALDOUS HUXLEY |
Pessimismen i Point Counter Point, genom vilken
Rampions lidelsefulla förkunnelse gick som en stråle
av ljus, har tätnat ytterligare i Huxleys nya, just
utkomna roman ”Brave new world”. Vi förflyttas
här 600 år framåt i tiden, till Anno Fordii 632.
Ford är nämligen substitutet för gudomsbegreppet i
denna värld, som är den fulländade konsekvensen
av vår tids rationalisering av det materiella och
andliga livet. Man skulle kunna kalla den en
behavio-rists morgondröm eller mardröm, alltefter sin egen
ståndpunkt. I denna ”tappra nya värld” är
barnsbörden för länge sedan avskaffad, och ordet ”mor”
är ett av de få obscena som existerar. Barnen
tillverkas i stället på laboratorier: ägget befruktas av
spermatozoerna under mikroskopet och får sedan
utvecklas i flaskor under noggrann uppsikt. Genom
lämplig kemisk preparering indelas människorna
redan på fosterstadiet i högre och lägre stående
grupper, från härskarkasten alpha till slavkasten
epsilon, varigenom sociala konflikter omöjliggöras.
Uppfostran sker genom en blandning av coué och
behaviorism på kollektiva anstalter, där barnen
undergå ”hypnopedisk” behandling, d. v. s.
hypnotiseras under sömnen att för hela livstiden tro det
som är nyttigt för dem och samhället att tro. Ali
slags individualism, den må yttra sig som överdriven
vetgirighet eller erotisk monogami, bestraffas eller
bortbehandlas. I denna friktionsfria tillvaro, där
allmänt konkubinat med malthusiansk drill,
”känslofilm” och ofarliga berusningsmedel tillgodose
njutningsbehovet, är det ett brott att vara olycklig.
Även ”Brave new world” har sin Rampion, en
vit man som fötts i ett indianskt reservat i New
Mexico, ett slags naturpark, där laster, smuts,
sjukdom och starka drifter ännu frodas. Denne John
Savage föres till London, och det är i konflikten
mellan hans under intryck av vildmarkens naturmystik
utbildade livsuppfattning och den mekaniserade
omgivningen, som skildringen når sin konklusion. I
valet mellan civilisationen med dess välbefinnande
utan kamp och det vilda livet med dess strid mot
naturmakterna, dess fysiska smärta, dödsfruktan och
ovisshet inför tillvaron, väljer han det senare
alternativet. Men i stället för att avsluta boken här med
ett frågetecken, fullföljer författaren den på det mest
tragiska sätt: vilden-individualisten går icke förty
under. Hans plats i tillvaron är alltid lika vansklig,
vare sig omgivningen är civilisation eller ödemark.
Huxley har naturligtvis i en dylik bok rika
tillfällen att utnyttja sin satir, sin uppfinningsrikedom
och sin vetenskapliga utrustning. Trots den
genomgående briljansen och den allvarliga tesen lämnar
oss boken dock tämligen oberörda. Litterära utopier
äro alltid dömda att misslyckas på grund av
människotankens lyckliga oförmåga att skapa realiteter av
det kommande. Georg Svensson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0165.html
