Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 29 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Hugh Walpole: Brev från London

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HUGH WALPOLE

BREV FRAN LONDON

Englands sex största nu levande författare. — H. G. Wells och hans nya
bok. — Diskussionen om litteraturkritiken. — Årets bästa romaner. —
Edgar Wallace in memoriam.

Jag skulle i detta mitt första brev till
svenska läsare för en gångs skull vilja
berömma stora män, i synnerhet en stor
man. Var och en, i vilket land det vara
må, som i vår tid regelbundet skriver om
samtida litteratur, måste ständigt känna sig
förföljd av det förflutnas skuggor. De stora
männen äro, brukar man säga, alla döda, ja,
det finns även de, som säga, att ingen
författare kan anses som en stor man, förrän
han är död. Vi ha emellertid i engelsk
litteratur av i dag sex stora män, som alla
äro i livet. Jag tror, att det ganska allmänt
skall erkännas, att dessa sex författare stå i
en klass för sig. De äro: W. B. Yeats,
George Bernard Shaw, H. G. Wells,
Rudyard Kipling, John Galsworthy och George
Moore.

Mycket kan sägas för att kritisera dessa
författare, mycket har sagts. Rudyard
Kipling och Galsworthy äro för ögonblicket de
mest suspekta. Kipling nådde sådana
äreställen redan som ung, att det under flera år
har legat nära till hands att säga, att han
gått tillbaka. Vad mera är, den värld han
besjungit är död.

Galsworthy är suspekt för närvarande,

därför att hans humanitära inställning är
omodern.

Yeats är fortfarande egendomligt litet
uppskattad av den stora publiken. Ingenting
i modern litteratur har så föga uppskattats
efter förtjänst som hans sista arbeten. Det
är nätt och jämnt att man ens observerat
dem, och författaren har plågats av att se
sina tidigare saker upprepas konstant i en
oändlig mängd antologier.

George Moore, som just fyllt åttio år,
undviker populariteten som pesten. Instängd vid
Ebury Street, nöjer han sig med att någon
enstaka gång fälla en bitande anmärkning
om den tid vi leva i, men tiger för resten.
Han lever som ett bi i ett honungsgömme,
inbäddad i sina egna verk, vilka han roar
sig med att ständigt revidera.

Bernard Shaw däremot följer ju en rakt
motsatt taktik. Han uppträder så flitigt inför
publikens ögon, att det ligger nära till för
hans belackare att säga, att när han själv
försvinner ur vår åsyn, skola hans verk
samtidigt försvinna. Ingen vet, vad som är
bestående av hans författarskap och vad som
inte är det. Han har använt ett uttrycksmedel,
som är mera efemärt än något annat, ty sedan

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>