Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 31 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Hugh Walpole: Brev från London

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

romantisk och realistisk som hans porträtt
av Kipps borta på en bjudning eller mr
Polly i hans berömda slagsmål. När boken
utkom, var mången benägen för att tro, att
den endast var ett nytt sociologiskt
raserianfall, men dess fantasirikedom, dess
mångsidighet, drama och humor bli för var dag
alltmer uppenbara. Han är verkligen en
man, som England kan vara utomordentligt
stolt över.

För att övergå till mera triviala ting, så
tyckas författarna i allmänhet just nu vara
mycket upprörda över kritikernas orättvisa
och olämplighet för sitt uppdrag.
Författarnas klagomål, som kom till uttryck helt
nyligen i tidskriften ”The Author” — organ
för författarföreningen — riktar sig främst
däremot, att litteraturkritiken för närvarande
till stor del skrives av andra författare.
Compton Mackenzie anmäler i Daily Mail,
J. B. Priestley i Evening Standard, Rebecca
West i Daily Telegraph, Ralph Straus i
Sun-day Times, Frank Swinnerton i Evening News
och alla Englands romanförfattarinnor i
Time and Tide — Lady Rhonddas
veckotidning. Anklagelserna gå ut på att en författare
omöjligen kan vara fullt rättvis i
bedömningen av andra författare. I verkligheten
förhåller det sig naturligtvis så, att ingen
recension förefaller författaren rättvis, om
den inte är berömmande, det är endast i
överensstämmelse med den mänskliga
naturen och har varit så sedan tidernas
begynnelse. För min egen del tror jag, att
recense-ringen av böcker på det hela taget är
utomordentligt rättvis för närvarande i England.

LOUIS GOLDING författaren till Magnolia Street, årets största engelska romansuccé.

Det verkliga problemet är i stället
recensionernas oförmåga att räcka till och
kritikerns benägenhet att berömma
entusiastiskt, endast därför att nio romaner av tio
inte äro värda att berömmas alis. Detta
innebär inte, att de flesta romaner äro
dåliga. Det erkännes allmänt, att genom-
snittsnivån ligger högre nu än förr, men det
skrivs naturligtvis alldeles för många
romaner, och det vore otvivelaktigt bättre, om
tidningarna ägnade långa, välgrundade
recensioner åt ett fåtal av dem och nöjde sig med
att helt enkelt i korthet ånge innehållet i de
övriga. Men här är jag rädd, att annonsören
protesterar, och i dessa tider, då tidningarna
få allt svårare att skaffa annonser, har
reklamen blivit en allvarlig faktor i engelsk
litteratur.

Av alla engelska recensenter är Rebecca
West (varje fredag i Daily Telegraph) den
minst jäktade och mest roande. Hon ger
verkligen ett exempel på vad som kan uppnås
av en kritiker, som inte behöver befatta sig
med andra böcker än dem, som intressera
honom, och som kan behandla dem på
erforderligt utrymme.

Just nu, mitt i ett virrvarr av nya böcker,
kan det tryggt sägas, att ingen roman av

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>