Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Erik Lindorm: Den olyckliga kärlekens sånger. Tre dikter - Utestängd - Telefonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Kan du lämna mig så här
så naken som jag är
och slagen och plundrad och till hälften förblödd?
Du ler systerligt till svar,
du vill ge mig vad du har,
men jag märker att din vänlighet är tvungen och nödd.
Om också jag förstod
att dragga i ditt blod
och nå ditt väsens botten, som jag ej längre gör,
det hjälpte icke stort,
ty blodet rinner fort
och bölja■ efter bölja allt längre bort mig för.
Telefonen
Som en barnlikkista
svart och blank står telefon,
efter hennes sista
ringning makad in i vrån.
I dess svarta låda
står en nyfödd kärlek lik.
Barnet av oss båda
väcks ej mer av hård musik.
Från den första stunden
har jag levat på dess nåd.
Den mig hållit bunden
som en fånge vid sin tråd.
Jag ej lägga nändes
luren, när jag ej fick svar,
ty det ändå kändes
som i hennes rum jag var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
