Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Gunnar Mascoll Silfverstolpe: Att samla böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gunnar mascoll silfverstolpe
ATT SAMLA BÖCKER
Ett kåseri om originalupplagor.
När jag blir gammal och har gjort mitt
här i livet, skall jag dra mig tillbaka till en
stilla ort på landet — var vet jag precis —
och där skall jag bland annat odla min
boksamling, som, förutsatt att min bibliomani
till dess brunnit med oförminskad låga, bör
ha växt ut till rang, heder och värdighet av
bibliotek. Det skall täcka alla väggar från
golv till tak i ett mycket stort rum, solljuset
skall nära nog ha bara bokryggar att vandra
över, och ingenstädes skall det finnas en
djupare ro, när kvällslampan tändes, än i
denna kraftcentral, där de rikaste andarna
från alla tider och länder slå ut sina vingar
av eld bara jag gör en lätt rörelse med
handen. Mätt på erfarenheter av yttre art —
och måhända vis av dem — skall jag
begrunda stora digra verk, som jag förut inte
vågat eller haft tid att läsa — och
dessemellan skall jag ägna mig flitigt åt rent
bibliofila fröjder — ta ned sköna band från
hyllorna, känna vällusten, då bokblocket
glider mellan fingrarna, glädja mig åt
stämplarnas skärpa, papperets ton och fasthet,
tryckets jämna svärta, jämföra editioner etc.
Och innan jag somnar skall jag sluka de
bokauktions- och antikvariatkataloger, som
dagens post bragt mig.
I väntan på att stunden kommer, då denna
dröm går i uppfyllelse, får jag nöja mig med
att ha boksamlandet som hobby på lediga
stunder. Som ali samlarmani är denna
naturligtvis lite farlig — den befordrar lusten att
äga, som ju är en sorts egoism och den
utvecklar de anlag för snobberi, som naturen
sått i ens syndiga själ. Men ljuvlig är den
nära nog för alla ens sinnen!
Överbibliotekarien och skalden Carl Snoilsky har i en
av sina för övrigt ej särdeles stimulerande
”minnesteckningar” en liten betraktelse, som
på sin tid väckte Levertins förtjusning. Han
skriver: ”Den, som icke själv haft känning
av den vurm, som kallas bibliomania, har
svårt att sätta sig in i de oskyldiga
njutningar den bereder, i den tröst mången däri
finner mot livets vedermödor. Ingenting
utgör ett så mystiskt samband med förgångna
släkten och deras känsloliv, som att
andaktsfullt hantera en gammal volym, på vilken
ögon, släckta sedan århundraden måhända en
gång varit fästa med kunskapsbegärets
skarpsyn, med förtjusningens eld eller sorgens
tåreslöja.” Det är den typ av bokvurm, som
Snoilsky representerar, man vill ställa fram
för alla de tusen och en, vilka begabba
biblio-manen. Boksamlandet är förstås en sjuka,
men denna är elakartad allenast då den inte
har sin grund i ett till lidelse stegrat intresse
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
