Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Nils Bohman: Karlfeldt och vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
prosaisterna ha visat sig behärska det
språkliga instrumentet med en sådan inspirerad
rutin som denne prosans ”amatör”, för att
använda Karlfeldts egen beteckning på sin
insats i både dikt och vältalighet.
I den av Torsten Fogelqvist pietetsfullt och
med kongenial urskillning redigerade
samlingen av Karlfeldts efterlämnade skrifter
inta de poetiska bidragen det minsta
utrymmet. Men det oaktat torde åtminstone ett
par av dem med ali säkerhet komma att
räknas till vår vitterhets dyrbaraste skatter,
framför allt dikten ”Psaltare och lyra”, vars
gripande slutstrof innehåller den åldrade
skaldens hela livsåskådning in nuce. Det
poetiska bokslutet omfattar endast några få
sidor. Allt det övriga hör prosan till. Ungefär
halva boken upptas av en mängd tal hållna
vid mer eller mindre officiella tillfällen, då
minnesmärken över hädangångna diktare och
kulturpersonligheter avtäckts eller då minnet
av någon historisk tilldragelse frammanats
mot bakgrunden av dess nationella eller
provinsiella betydelse. De
personkarakteristiker, som talen innehålla, äro utan
undantag överlägsna såväl poetiskt som
psykologiskt. Och utläggningarna av olika diktares
egenart visar, att en skald understundom är
den bäste även att förklara och utlägga
dikten. Man vågar gärna den profetian, att
dessa tal torde bli lika odödliga som de
stöder, vilka föranlett dem.
De prosastycken, som samlats under
rubriken ”Tid och landskap”, äro de värdefullaste
både i fråga om poetisk lyftning och
tankedjup. Där finns ett så urstyvt kåseri över
sommarens ljuvlighet som ”Lukt och Doft,
en sommarpredikan”, där finns den förut i
Turistföreningens årsskrift publicerade
hembygdsskildringen ”I Dalarna”, vars betydelse
för kännedomen om sambandet mellan den
karlfeldtska diktens miljö och verklighetens
för framtiden säkert blir jämförlig med den
som Runebergs ”Sederna i Saarijärvi socken”
haft för kunskapen om bakgrunden till
”Älgskyttarna”, där finnas slutligen två
utredningar av poesiens ställning i samtiden, den
ena kallad ”Poesien och vår tid” och den
andra ”Oration till skalder och kumpaner”.
I alla dessa betraktelser understryker den
spontant framslungade drastiska glosan
tankarnas inspirerade flykt.
Något, som framför allt intresserar, är
reflexionerna om dikten i våra dagar.
Karlfeldt finner oss leva i en den litterära
industrialismens tidsålder, vilket inte tilltalar
honom. Han anser stolt, att dikten ej bör
vara en födkrok utan en amatörsak i ordets
bästa bemärkelse och att den har betydelse
som en hjärtats tjänare, inte som en
penningpungens. Han har rättighet att uttala sig
kritiskt härom, ty han utgav själv endast vad
han skrev under inspiration. Han skrev själv
aldrig invita Minerva, vilket är en av
yrkesförfattarens skötesynder. Därför åstadkom
han heller ingenting onödigt. Han behövde
aldrig uppleva utgivandet av några ”valda
skrifter”, som uttryckt förläggarens och
troligen även allmänhetens åsikt, att allt övrigt,
som han skrivit, gott kunnat undvaras.
Karlfeldt efterlämnar sammanlagt sex
diktsamlingar och tre prosaverk. De äro samtliga
hans ”valda skrifter”, som han själv utvalt
och av vilka man inte gärna vill undvara
någon.
Den moderna litterära industrialismen är
en rent ekonomisk företeelse, men i
Karlfeldts åskådning spelar förvärvsbegäret alltid
en underordnad roll, vare sig det gäller dikten
eller verkligheten. Säkerligen hade han ett för
vårt tidevarv fantastiskt outvecklat
ekonomiskt sinne, vilket uteslutande är
aktningsvärt. Ett renodlat nationalekonomiskt
betraktelsesätt var honom säkerligen obegripligt
motbjudande. För honom spelar det rent
mänskliga i dess speciella form en viktigare
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
