Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Jacques de Lacretelle: Hippolytos’ död. Novell. Översättning av Fulvia Stiernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
er, så behöver jag väl ej uppmana dig att
vara förståndig, ty det har du alltid varit,
men jag anförtror Charlotte i din vård. Du
ser att jag varken säger min hustru eller din
mor. Jag talar till dig som till en man. Du
skall inte bara fortsätta att visa henne de
känslor du visat alltsedan mitt giftermål. Du
skall vara henne i mitt ställe. Hon är ung;
tag hand om henne som du skulle ta hand
om en kvinnlig vän, något som hon alltid
varit för dig mycket mer än styvmor.”
På detta sätt fick jag veta att Carle Vignet *
gift om sig med en dam, som var mycket
yngre än han själv, vid denna tid ungefär
trettio år. Med sin vanliga förbehållsamhet
hade André aldrig andats ett ord om detta.
De första krigsmånaderna förgingo. Vi,
André och jag, tvekade ännu att börja med
studier, som kanske skulle bli avbrutna dagen
därpå, och hade därför ingen annan
sysselsättning än att vaka på ett sjukhus. Men detta
arbete upphörde snart, och eftersom vi voro
sysslolösa togo vi för vana att träffas varje
dag. André ägnade mycken tid åt musiken.
Han kom till våra möten med lysande ögon,
med darrande fingrar och förströdd röst,
synbarligen helt upptagen av sina musikaliska
idéer. Han berättade att han studerade
harmonilära och tänkte börja komponera.
Under vintern hälsade vi på hos varandra.
Det är att märka att ända till denna tidpunkt
ingen av oss vågat vara så familjär. Jag hade
aldrig föreslagit det, emedan jag visste att
André skulle funnit det indiskret.
Carle Vignet bebor ett litet hus i Passy,
övervuxet av täta klängväxter. En bostad, som
man någon gång sett reproducerad i
tidningarna med underskriften ”ett
konstnärsnäste”, uppfört i en stil som numera anses
gammalmodig.
Jag minns mycket väl att jag tänkte, när
jag blev presenterad för Charlotte Vignet:
men hon ser ju absolut ingenting ut! Och
ändå gjorde hon ett mycket starkt intryck på
mig. Hon hade och har dessutom något
avgjort vackert, nämligen håret. Du såg det
inte helt och hållet nyss. Det har en lysande
blond färg, som intet konstlat medel kan
åstadkomma. Hon kammar det i långa vågor,
som äro naturliga.
Jag ville inte utfråga André. Alltså fick
jag nöja mig med de få upplysningar han
själv gav mig om sin styvmor. Han berättade
mig att hon studerat sång, att hans far gjort
hennes bekantskap på grund därav och gift
sig med henne för tio år sedan. Jag kan ännu
höra hur han med klar röst slutade sin
berättelse:
— Hon har stort inflytande på min far,
men det har jag ingen anledning att beklaga
mig över. Jag står på mycket god fot med
henne, och om du visste hur mycket hemmet
vunnit i trevnad tack vare henne!
Charlotte Vignet tog emot mig på det mest
förtjusande sätt och bad mig komma tillbaka
snart. Det dröjde jag heller inte med att göra,
och inom kort tid var hon upptagen i det
kamratskap, som förenade André och mig.
Tillsammans med oss var hon inte det
ringaste affekterad eller förlägen. Hon talade
inte mycket, och aldrig på ett sådant sätt,
att man kunde tycka henne vara okunnig,
däremot ofta klok. Våra samtal fick genom
henne ett stilla behag, som gav dem en viss
måttfullhet. För min del kände jag inför
henne ett begär att visa mig obesvärad och
elegant. Det gjorde också utan tvivel André.
Det var inte lätt att gissa sig till hennes
ursprung och hennes förflutna, ty hon dolde
skickligt sina tankar och var behärskad i sitt
sätt. Nu inser jag nog, att hennes snabba
blickar och skälvande näsvingar tydde på
instinkt snarare än uppfostran . . . Hennes
sätt att uppträda var dock oklanderligt.
För övrigt var detta av föga betydelse för
mig, ty det dröjde inte länge förrän jag
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
