Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS
LITTERÄRA MAGASIN
valda och rekommenderade böcker under de
tre år sällskapet existerat upptar mycket god
litteratur och mycket som aldrig skulle ha
fått publik, om inte Book Society verkat
därför.
Men det verkliga bekymret är, att
litteraturens genomsnittsnivå högst avsevärt höjts.
Om man bläddrar i gamla årgångar av
”Literature”, ”The Academy”, ”The
Athenaeum” skall man finna, att det för trettio
år sedan existerade en liten grupp författare,
vilkas verk räknades som litteratur, men att
det mesta, som skrevs utanför denna lilla
grupp, var absolut olitterärt. De
romanförfattare, som framträdde med pretention på att
bli tagna på allvar, voro förvånansvärt få
till antalet — Meredith, Hardy, den unge
Wells, Merrick, John Oliver Hobbes, Luck,
den unge Conrad, Kipling, Moore, mrs Ward.
Och bland skalderna: Yeats, mrs Meynell,
Houseman, Watson, Binyon, Stephen Phillips.
För resten nöjde sig författarna med att mata
biblioteken och räknade icke på att väcka
någon allvarligare uppmärksamhet. Men
nuförtiden vill varje författare bli
uppmärksammad, varje romanförfattare är begåvad
och lysande, varje förläggare har en
förvånansvärt innehållsrik nyhetslista. Detta är
särskilt fallet med några ganska nya, yngre
förläggare. Faber and Faber, Peter Davies,
Cobden-Sanderson, för att endast nämna
några, presentera säsong efter säsong listor,
som äro fullpackade med verk av yppersta
kvalitet. Mästerverken äro väl inte flera nu
än förr, men av god intelligent och kultiverad
litteratur finnes ett makalöst överflöd.
Hur underligt är det icke, att något sådant
inträffar i en värld, som beskylles för krass
materialism, som rör sig med för var dag
allt snabbare takt, en värld, som påstås inte
ha tid att läsa och inte råd att köpa böcker!
En sak kan jag åtminstone med bestämdhet
säga, och det är, att vi komma att få allt
flera och allt effektivare metoder att
annonsera böcker, att distribuera dem, kort sagt
att på alla tänkbara sätt bringa dem i
beröring med publiken. Vi befinna oss
ännu blott i direktförsäljningens (Mail Order
Selling), bokklubbarnas och annonseringens
barndom. Det hjälper föga att klaga
högljutt och som mr Goldring längta åter till
den gamla goda tiden. En av mina vänner
sade häromkvällen vid en middag, att han
inte kunde förstå att man skulle behöva
skämmas för att man slår på trumma för
böcker.
— Det är så vulgärt, sade en gammal
herre med vitt skägg.
— Jag tycker om det vulgära, sade min
vän och fick med ali rätt på huden för sin
okynniga påstridighet. Det är naturligtvis
tråkigt med vulgaritet, men å andra sidan har
ännu aldrig någon sålt en bok genom att gå
omkring som Agag. Och böcker äro ju till
för att säljas, åtminstone påstå alla
författare det.
Som en liten fotnot till dessa funderingar
skall jag nämna två romaner av unga
författare, som just nu väcka litet uppseende
i England — dels Fugue av miss Olive
Moore, dels Man made angry av Hugh
Brooke. Redan för något år sedan
förutspådde jag miss Moore framgång. ”Fugue”
slutar i ett krematorium, och jag vill inte
påstå, att jag är särskilt förtjust i den lukt
av bränt kött, som häftar vid bokens sista
sidor. Men boken innehåller mycket
anmärkningsvärt. Den är ytterst modern,
pessimistisk och förbluffande. Den är skriven både
med stil och känsla.
”Man made angry” är icke alltigenom
lyckad. Mr Brooke är en ung man och har
ännu inte lärt att smälta samman sitt
material, men han är ursprunglig, orädd och
tilltagsen. De makabra scenerna i denna bok
äro utomordentligt skickligt gjorda.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
