Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Rütger Essén: Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
till den tyska kommunismen, nöden,
arbetslösheten, hela den tröstlösa
understödstillvaron, ”för litet att leva på, för mycket att
dö av”. Orsaken till att den tyska
kommunismen i trots av dess gynnsamma allmänna
förutsättningar dock icke vunnit några
egentliga segrar, ej heller mer än delvis erövrat
arbetarklassen, ser han främst i dess
osjälvständighet mot Moskva och dess ledares
sekundära kvalitet, särskilt jämfört med de
ryska revolutionsledarna från 1917—18. I
något högre grad tror Knickerbocker på
kommunismens chanser under besvikelsen efter
en tids eventuell nazistisk maktutövning.
Men han ger också en klar uppfattning
därom att den nationalsocialistiska rörelsen som
levande verklighet icke på något vis kan
uttömmande tolkas ur dess program. Detta bär
ett långt stycke.
För Knickerbocker synas kommunismen
och nationalsocialismen vara de enda
verkligt levande makterna i Tyskland av år 1932.
Socialdemokratien är förborgerligad, besviken
och modfälld; av de borgerliga
partigrupperna är endast det katolska centrum ett av
livskraft fyllt parti, men det är intet
kampparti, och ingen i den yngre generationen
tyckes längre tro på den politiska demokratiens
numerärprincip. Mot denna jäsande inre
bakgrund tecknar sig Frankrike och
Versaillesfreden, Polen och korridoren, Sovjetunionen,
skadeståndskravet och den stora amerikanska
skuldsättningen, världskrisen och den
universella spärrpolitiken som skrämmande
orosmoln. Skall ramen hålla mot detta inre och
yttre tryck?
Vad Knickerbocker ger är som sagt
journalistens dagsbild, ingen djupgående analys,
inga uttömmande tolkningsförsök, intet
tvärsäkert horoskop — men första rangens
jour-nalism: ett levande och äkta
verklighetsintryck.
Boris NoIde’s
bok om ryska revolutionen är däremot icke
journalistik utan historia. Men det är icke
vanlig historia. Författaren är framstående
kännare av det gamla Rysslands institutioner och
äger samtidigt en omfattande västerländsk
historisk bildning. Detta ger honom perspektiv
och klarhet. Hans boks tyngdpunkt är
förlagd till 1917 års båda revolutioner,
tsardö-mets fall och bolsjevikernas senare erövring
av den därefter återstående trasan av
statsmakten. Det finnes i Noldes bok icke en enda
oklar fras, ingen oriktighet och ingen
osäkerhet. Stilen är ordknapp och obönhörlig som
historiens logik.
Den ryska revolutionens ”heroiska”
historia är insvept i legendbildning. Dess
verkliga förlopp är för en större allmänhet okänt.
Nolde upplöser legenderna och ordnar fakta
i det väsentliga skeendets säkra marsch. Den
som läser hans föga omfångsrika volym får
sålunda klart för sig allt det slumpmässiga
men samtidigt liksom predestinerade i
tsar-dömets fall, hela ynkedomen i
Kerenskij-tidens sken- och fraspolitik, hela osäkerheten
i bolsjevikernas första anarkiska famlande
— till dess Lenins kraft och klarhet och
inbördeskrigets fruktansvärda tryck slutligen
gav gestalt åt sovjetstaten.
Maurice Hindus
slutligen ger oss den inre tolkningen av
sovjetlandet, dess dagliga liv, dess organisation,
dess politik — men framför allt dess andliga
liv. Författaren är amerikan, men ryss till
rasen. Hans barndom har till hans fjortonde
år förflutit i Ryssland, och han är född i en
rysk bondby. Nu tolkar han det nya Ryssland
han återfinner och lär känna under långvarig
vistelse i Sovjetunionen de senaste åren.
Det är här verkligen fråga om ett foik som
blivit ”uppryckt med rötterna”. Det gamla
4. — B. L. M. 4.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
