Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Georg Svensson: Vårens poeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
naturens siste aristokrat, som känner sig
inringas alltmera och i stolt förakt inväntar
sitt öde.
Einar Malms bitterhet må vara hans ensak.
Det kan emellertid inte bortförklaras, att
detta oresonliga spjärnande mot en
lagbunden utveckling ger en frän bismak av
kverulans åt hans eljest så friska lyrik. Bäst
är han — och då är han ofta mycket bra —
när han omedvetet och otendentiöst
överlämnar sig åt en naturstämning. Särskilt hans
skärgårdsbilder höra både som målningar av
natur och själstillstånd till det bästa som
denna för vår litteratur så fruktbara miljö
frammanat.
I samlingens sista avsnitt ”Enskilt område”
möter man en ny Einar Malm, mognare,
allvarligare, ansvarsmedvetnare än den forne
frejdige studenten och fotvandraren Einar
Malm. Det är främst dessa slutdikter, som
göra att vi med ett skärpt intresse avvakta
skaldens nästa framträdande.
Ove Borgvall.
Det blommar i blåsten. Bonniers. 3: 25.
För att vara fullt ärlig: jag har icke
begripit Ove Borgvalls dikter. leke nog med
att där vimlar av ord, som antingen äro
dialektala eller för länge sedan fallna ur
bruk, även själva de poetiska synerna
förefalla ofta hämtade ur ett uråldrigt,
främmande föreställningsliv. Författarens livliga
kontakt med forna dagars liv och kultur
framgår även därav att flera av dikterna
utgöra tillämpningar av textställen i gamla
psalmer och postillor, äldre topografiska
arbeten, folkloristiska avhandlingar och
museikataloger. Funnes icke i samlingen en
dikt om Lenin och skymtade icke i en annan
dikt några smäckra skärgårdskryssare
(givetvis sedda i kontrast mot en gammal grå eka),
skulle man aldrig ett ögonblick under
läsningen bli medveten om vår egen tid. Envar
må naturligtvis ha rätt att vistas i vilken
fantasivärld han vill, men det kan icke
hjälpas, att denna fanatiska kult av gamla
ting, detta vällustiga tuggande på märgfulla
bortglömda ord gör ett exklusivt och sterilt
intryck. Karlfeldt hotades av samma maner,
men han ägde en så stark och ursprunglig
begåvning, att han förmådde gjuta liv även
i den mest utstuderade formpoesi. Att
emellertid hans inflytande på unga poeter varit
ytterst farligt, därpå är Borgvall ett
beklagligt exempel. Ty det är icke fråga om att
Borgvall har poetisk begåvning mer än de
flesta debutanter från senare år. Hans vers
har force, den rinner med ett starkt, mörkt
flöde, i vilket då och då en överraskande
och åskådlig bild glimmar till. Man ertappar
sig med att själv bli berusad av ordflödet
och ryckas med utan att fråga efter vart det
bär hän.
Så här låter Borgvall, när han är som mest
maniererad:
Stig undan, stig lindan ni vettskrämda barn
för märren som mal sin stampekvarn
för gubben som guppar i raggen och gormar
där träden skräna och skymmet stormar.
Stig undan för durkande gammelsto
i galopp efter bortdragen son
och för vinden som går likt rivande lo
om marken med hungrigt dån.
Men så här suggestivt (ehuru levertinskt)
kan han i ord översätta en madonnastaty från
1100-talet:
Madonna tomt är ditt sköte
multnat har barnet under seklernas gång
i din kåpa går mask och rote
och svartnad är din röda kapuschong.
Dina ögon stå ångestvida
större och större, ju fler år som skrida —
vem söker du, vad väntar du för möte?
Agne Hamrin.
Italienska dagar och drömmar. Bonniers.
3: 75.
Denna bok med lyriskt färgade och då
och då versifierade reseminnen från Italien
har fått en olyckligt banal omslagsteckning
framställande en trubadur, som i stäven på
en gondol strängar sin luta till ’en serenad
för en hemlighetsfullt maskerad figur på en
venetiansk palatsbalkong. Något av den ytliga
turistromantik, som på så sätt illustreras,
vidlåder också bokens innehåll. Författaren
gör intryck av en begåvad och beläst student
med god improvisatorisk förmåga. Hans
Italien är Snoilskys och de svenska 1800-tals-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
