Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - R. S—m: Krig och fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
sociala och internationella problemen.
Undervisningen, sådan som den nu är lagd, gör
honom till en standardiserad representant för
en standardiserad uppfattning, nationalismen
i dess mest extrema form.
Det nationalistiska betraktelsesättet är för
Angell ”mördaren framför alla andra”. I det
glänsande kapitel, där han med bestickande
motivering och till synes motsägelsefri logik
utvecklar sin syn på denna företeelse, utgår
han från följande enkla observation:
samhället är byggt på den erfarenheten, att vi
för att skapa drägliga förhållanden måste
underordna oss vissa bestämda regler,
gällande för alla. Medborgaren i en stat är
alltså och måste vara en lagbunden individ.
För medlemmarna av det bestående
statssystemet åter, de suveräna staterna, gäller
alldeles icke denna princip. Tvärtom hävdas
alltjämt, liksom det ständigt har hävdats, att
en stat för att ha möjligheter att leva helt
och fullt och fritt, måste vägra att underkasta
sig några regler eller bestämmelser, som
skulle inskränka deras handlingsfrihet i
förhållande till andra stater. De nationella
staterna skola enligt denna åskådning ”leva
tillsammans utan styrelse, utan lagar, utan
institutioner, som kunna skapa, ändra eller
tillämpa lagar”. ”Ty”, tillägger sir Norman
med skarp ironi, ”om dylika institutioner
existerade, skulle dessa personer (de fria
staterna) icke vara oberoende och
självbestämmande, de skulle vara underkastade
lag och ordning.”
Detta är vad författaren betecknar som den
internationella anarkien, och i dess
upphävande ser han den främsta betingelsen för
att världen skall kunna gå en lyckligare
framtid till mötes. För mycket, mycket länge
sedan har människan upptäckt, att det
samhälleliga livet måste grundas på
lagbundenhet och dirigeras av institutioner med
bestämmande myndighet över individen. Däremot
har medborgaren, bunden av nationalistiska
fördomar och illusioner, ännu icke kunnat
fatta, att det behövs liknande institutioner för
att reglera det internationella livet, samlivet
mellan de olika staterna. Han har icke ens
ägnat denna sak en enda tanke. Påpeka
nödvändigheten av en lagbunden internationell
ordning för honom, och ni skall finna, att
han betvivlar att ni är vid edra sinnens fulla
bruk!
Författaren summerar: ”Motsättningen
mellan det sociala och det anarkiska bruket
ligger däri, att under ett tillstånd av anarki
brukar varje individ våld för att bli i stånd
att vara sin egen domare; den sociala
metoden är att bruka våld för att förhindra,
att en individ blir sin egen domare.”
Vad som i Norman Angeils ögon göra de
bestående missförhållandena så upprörande,
är dels det godtyckliga i det nationalistiska
betraktelsesättet i och för sig, dels detta
betraktelsesätts följder. Vad är en nation?
Jo, förklarar han, en nation är en kollektiv
person, en enhet, som ofta eller oftast av en
tillfällighet, genom slumpens krafter och
ödets nyck blivit suverän. Det finns i och
för sig ingen rimlig anledning för
nationerna att kräva suveränitetsrättigheter. Det
finns en mängd liknande enheter, som icke
göra det och heller icke ha fått det, kyrkan,
staten, stammen, fackförbundet, föreningen.
Och följden av det rådande
nationalistiska vanetänkandet, den uppfattning, som åt
staterna kräver full suveränitet, befrielse från
plikten till samverkan med andra mänskliga
organisationer enligt bestämda lagar? Det är
kriget. Kriget skapas ej av politikerna, ej av
kapitalisterna utan av mannen på gatan, som
trevar sig fram i mörker. Kriget är en
massrörelse, som springer fram ur
obskuran-tismen. ”Kriget är en följd av att vi med
nationaliteten förbundit idén om oberoende
och suveränitet: oberoende och den anarki,
som den med nödvändighet innebär, orsaka
krig.”
Och vad medför kriget? Norman Angell
svarar: ömsesidiga förluster och åtminstone
under nuvarande förhållanden till sist
ömsesidig förintelse. Han intar, då han ger detta
förkrossande svar, för egen del en
triumfators ställning. För några och tjugu år sedan
utgav han nämligen en bok, ”The great
Illusion”, som blivit kallad en av vår tids
få stora politiska arbeten. Den illusion, som
ban med denna bok sökte påvisa, var att ett
krig i våra dagar vore en för en segrande
nation lönande affär. Detta är fel, förklarade
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
