Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Ludvig Nordström: Ett Rivierahotell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ludvig nordström
ETT RIVIERAHOTELL
i.
Förr skrev man om kärlek. Nu är det
fenomenet slut. Nu finns det bara kättja. Och
det tillkommer inte författare att skriva om
utan psykiatrici och kriminalpolisen. Det vill
säga ”de unga” försöka ju. Men som de äro
okunniga, äro deras alster oläsliga. Även
äldre, såsom Joyce, ha försökt. Det är latrin.
Tills vi återkommit till snyggare saker,
låt oss tala om annat.
II.
Vet ni, hur ett Rivierahotell ser ut och hur
man där lever? Vet ni, vad ett Rivierahotell
är? Till stor del en illusion. Förr i världen
trodde man på himlen. Nu tror man på hotell.
Jag har levt på hotell, j ag vill inte säga större
delen av mitt liv, men en god del. Redan som
pojke rymde jag hemifrån och bodde pä
hotell. Stadshotellet i Härnösand. Sen har jag
bott på, let me see! I Stockholm: Pallas,
Kronprinsen, Rydberg, Anglais, Standard,
Grand, Astoria (tror jag det heter),
Continental, Angleterre (borta nu) och kanske
fler. Knaust i Sundsvall. Grand i Gävle.
Standard i Norrköping. Savoy i Malmö. Haglund
i Göteborg. Ja, på hotell i de flesta svenska
orter. De bästa voro Bergners sjöbod i
Ulfö-hamn, Grand i Stockholm och Savoy i
Malmö.
I Oslo: Grand. I Bergen: Norge. I
Aberdeen: The Station Hotel. Glasgow: dito.
Liverpool: Adelphi. Birmingham: Queen’s.
London: Carlton. För övrigt i ett tjugutal
engelska.
I Frankrike: Corneille (studenthotell,
1908); ett, som jag glömt namnet på, uppe
vid Madeleine; Lutetia. Diverse andra.
Italien: jag tror det hette D’Angleterre vid
Via Nazionale i Rom. Ett av de stora sjoken
vid strandpromenaden i Neapel. Paradiso i
Anacapri. Ett stort i Sorrento. Dito, Roma,
tror jag, i Florens. B^uer-Grünewald i
Venedig (har ingenting med Isaac att göra!).
Och så vidare.
I Konstantinopel: Péra Palace.
Och så vidare, och så vidare.
Med andra ord, jag har någon erfarenhet.
III.
Ett hotell? Det är en själ. Som jag
förmodar, hoppas och med det största lugn
väntar, att himlen är. Jag har alltid tänkt
mig, att det skall bli ett av mitt livs
glanspunkter, då jag träffar Sankte Per (som
antagligen aldrig funnits). Jag föreställer
mig våra samtal ungefär som mina samtal
med M. Escoffier, då vi 1917—18 vid
elvatiden på kvällen brukade åka tillsammans i
hissen på Carlton i London och han talade —
inte om mat — utan om hur man skulle kunna
avskaffa fattigdomen i världen. Ce pauvre
diable! Han gifte sig vid sjuttio med en
ungdom, som åt upp hans pengar. Till tröst fick
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
