Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Rütger Essén: Om det ryska folkets karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kommer du ej ihåg honom, baltisk
baron, före detta storgodsägare, nu tämligen
ruinerad, före detta officer, nu författare,
reseskildrare och humleodlare i Pfalz? Han
är i Berlin just nu.
— Ja, jag minns honom nu, sade Bilinski,
fråga honom du, så blir saken klar.
Såväl Spangenberg som Recke accepterade
förslaget, och klubbens ledamöter kallades
sålunda till lördagen den 29 november till
ett sammanträde med middag på en
restaurang vid Budapesterstrasse och därefter
föredrag och debatt över ämnet: ”Det ryska
folkets karaktär.”
Cirka ett femtiotal klubbmedlemmar av
olika nationaliteter voro samlade då herr
Johann Bilinski kl. 21.5 intog
ordförandeplatsen, äskade ljud och höll följande
anförande:
— Mina damer och herrar!
Å direktionens vägnar har jag äran hälsa
eder välkomna till kvällens resonemang i vår
klubb. Det gäller, som ni vet, den ryska
folkkaraktären. För de flesta av oss ter sig nog
denna karaktär rätt gåtfull. Jag minns inte
hur många gånger jag hört den vackra frasen
om det stora och mystiska Ryssland, som
tidningsklichén förr i världen lydde. Efter
revolutionen har man ju visserligen börjat
uttrycka sig mindre svävande. Men alltjämt
är Ryssland ett löftets tempel eller en
förargelsens klippa. För min del har jag dock
alltid trott att mycket av detta egentligen icke
varit en fråga om samhällsåskådningar utan
just om den ryska folkkaraktären. Det är den
som är tsarism, bolsjevism, panslavism och
världsrevolution. Jag emotser därför med
verklig spänning vad våra bägge inledare
kommer att anföra. Enligt vår sedvänja
lämnar jag först ordet åt den kritiskt inställde
talaren, herr Spangenberg. Han har, säger
han själv, genomskådat ryssarna. Han har i
varje fall sett mycket av dem både utvändigt
och invändigt, och detta under alla det ryska
livets skiftande faser. Han skall alltså nu för
oss göra slut på allt det ”mystiska” och det
mesta av det lockande i det stora heliga
Ryssland. Åtminstone är det det han vill göra.
Herr Spangenberg har ordet.
— — —
Herr Spangenberg besteg talarstolen kl.
21.8 och höll följande anförande:
— Herr president, mina damer och herrar!
Jag har verkligen, som herr presidenten
nyss yttrade, genomskådat det ryska väsendet.
Jag känner Ryssland och ryssarna. Jag har
kommit innanför det atmosfäriska töcken,
vari ryssen har sin varelse. Men jag har icke
blivit berusad och hängivit mig åt
profeterande och tungomålstalande, utan jag har
sett mig omkring vid ljuset av en
västerländsk elektrisk ficklampa och noterat alla
fasta linjer jag kunnat urskilja i
töckendunklet.
Jag skall nu sammanfatta resultatet.
Ryssen är en ny människoart — den sist
färdiga. Han är för övrigt icke färdig än.
Det märkes framför allt på hans bristande
verklighetskriterium. Hos barnen flyter alla
tillvarons under, de drömda likaväl som de
sedda, tillsammans i en enda frisk och
överväldigande livsanammelse. Men de vuxna lär
sig att skilja på verkligheter av många olika
arter. Likadant förhåller det sig med de
verkligt gamla folken, exempelvis fransmän och
kineser. De vet särdeles noga skillnaden
mellan en fågel i handen och tio i skogen.
Men det gör inte ryssen. Liksom barnet i
drömmen lekande lätt tager sjumilasteg över
riken och länder, så går ryssarna, vilkas
historia först nu på allvar börjar, sin väg,
fram eller tillbaka, eller hit och dit, utan
minsta bundenhet vid traditioner,
möjligheter, planer och skyldigheter. Ryssens
normaltillstånd är en slags berusning, som
utsuddar alla gränslinjer, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
