- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
30

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Rütger Essén: Om det ryska folkets karaktär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också personligen känt och iakttagit
exemplar av detta species i utdöende. Vi vet alltså
hurudana de var: absolut karaktärslösa —
såsom även den primitive ryssen är det —
utan någon fast punkt i hela sitt väsen —
men oändligt skiftningsrika — alltid artister,
alltid ”intressanta” — alltid skyende all
disciplin, men alltid vikande för våld —
egentligen en tröstlös typ och en bakgrund,
mot vilken den nu allrådande och
allöversvämmande primitiva ryska typen snarast
gör ett friskt och sympatiskt intryck.

Men även han, det vill säga ryssen
överhuvud, viker alltid för våld. Hans
frihetsbegrepp är också av helt annan natur än
vårt. Han hatar begränsningar och reagerar
våldsamt emot dem — men icke som vi mot
dem som kommer utifrån utan mot dem som
påläggas inifrån, alltså mot hela det system
av ansvars- och pliktbegrepp, varpå våra
samhällen och hela vår moral är uppbyggda.
Därför avskyr den sanne ryssen inte något så
mycket som punktlighet, ordning, renlighet
och pliktatmosfär. När man i början av kriget
skulle göra antitysk propaganda i Ryssland
var det inte värt att försöka med vår
brutalitet, imperialism och militarism, utan det man
kom med var ”den outhärdliga tyska
ackuratessen”, den tvångströja vi förmenades vilja
pålägga den fria slaviska själen. Alla bönder
som arbetat på gods under tyska förvaltare
visste vad det ville säga. Och vad
krigsfångarna klagade över när de kom hem från
Tyskland var framför allt tvånget att tvätta
sig. Ordet ”barbarer” hade de lärt ur
krigspropagandan, och än i dag tror ryska folket
att ”barbarer” betyder folk, som inte trivs
med löss. Men i själva verket hatade de oss
aldrig något särdeles. De ansåg oss endast
dumma och löjliga. Däremot avskydde de
intensivt exempelvis sina allierade
engelsmännen, vilkas kalla likgiltighet gick dem
på nerverna på ett fruktansvärt sätt.

Ryssarna talade före 1917 ofantligt mycket
om frihet. Härmed lyckades de vilseleda
nästan hela Europa, som trodde att de
menade samma frihet som vi. Men när den
ryska frihetens dag kom år 1917 och sedan
varade i ett à två år, fick de som inte visste
det förut se vad ryssarna menar med sin
svobóda”, sin frihet. Den betyder rätt att
sova, äta, supa, väsnas och våldföra kvinnor
hur mycket man vill, att stjäla, plundra,
mörda och slå sönder hur mycket man vill,
överhuvudtaget att sätta sig över alla som
helst band på drifterna. Alla som kände
ryssarna visste detta på förhand. Redan
Pusjkin gav sin odödliga karakteristik av
alla ryska folkrörelser:

Russkij bunt — bezsmýslennij,
zjestókij
.” — ”Ett ryskt upplopp, meningslöst och
grymt.”

Den andra sidan — observera att jag icke
säger avigsidan — av detta ryska
frihetsbegrepp är våldets betydelse i Ryssland.
Ryssen viker nämligen som sagt alltid för
våld. Ryssarna känner för övrigt detta som
något naturligt och riktigt, något som de i
sitt inre bejakar. Gjorde de ej detta, det vill
säga om de ej veke för våld, skulle de
överhuvud aldrig kunna tolereras i världen utan
bli oförsonliga fiender till all civiliserad
mänsklighet. Men våldet har skapat all
civilisation som finns i Ryssland.

År 1917 gjorde sig ryssarna fria från ett
tvångssystem, som kallades det ”tsaristiska”,
vältrade sig därefter ett år eller två i sin
svobóda, sin ”frihet”, och gick sedan in under
ett annat tvångssystem, det ”kommunistiska”
— med samma känsla av det riktiga om än
obehagliga häri som hos en skolpojke, när
han på måndagsmorgonen går tillbaka till
skolan.

Och dock är detta icke en enkel cirkelgång,
och 1917 är och förblir ett märkesår ej blott
i ryssarnas utan i världens historia. Ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free