Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Sven Stolpe: Prästdöttrarna i Haworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
PRÄSTGÅRDEN I HAWORTH
hörighet utlämnad åt en annan människas
nyfikenhet. Det tog tid att lugna den rasande
Emily, vars överkänsliga natur hotade att
sprängas av varje påfrestning. Men när detta
äntligen lyckats, kommo de tre systrarna
överens om att gemensamt publicera en liten
diktsamling. Därmed hade de plötsligt
kommit underfund med sin stora chans, sin
verkliga uppgift. Visserligen såldes den lilla
volymen, där för övrigt endast Emilys
bidrag hade litterärt värde, i sammanlagt två
exemplar, och resten av upplagan avyttrades
som makulatur. Men hågen för litterära
sysselsättningar hade åter vaknat hos dem alla.
Och det följande året sutto de tre systrarna
— den stränga, kloka Charlotte med hjärtat
ännu värkande av sorg och längtan, den
tysta, blida Änne och den hektiskt brinnande,
nästan demoniskt inspirerade Emily — på
sina små rum och arbetade tyst och tåligt
med var och en sin roman. Det är en
situation, som saknar sitt motstycke i litteraturens
hävder. Ännu märkligare är, att ur denna de
tre prästdöttrarnas knåpande kom åtminstone
två verkliga mästerverk. I snabb följd
debuterade Emily, Änne och Charlotte med
respektive ”Wuthering Heights”, ”Agnes Grey”
och ”Jane Eyre”; som signaturer använde de
Ellis Bell, Acton Bell och Currer Bell.
Böckerna slogo alla igenom, Jane Eyre lättast
och fullständigast, och hela det litterära
England talade om dessa besynnerliga
pseudonymer, som länge troddes dölja en och
samma författare. Hur bokförlagskrångel
tvingade de tre systrarna att röja sin
identitet, skall här icke berättas, ehuru det är en
lika pittoresk som rörande historia.
I stället kan antydas, att Emilys roman,
4. — B. L. M. 5.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
