Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Sven Stolpe: Prästdöttrarna i Haworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
I varje fall bröts Charlotte Brontë
fortfarande icke ned. Turister och nyfikna
vallfärdade till den underliga lilla prästgården,
den ena upplagan följde på den andra,
enfaldiga och ondskefulla kritiker gjorde sitt
bästa för att deprimera och såra henne, den
litterära världen sökte hennes bekantskap —
trots allt lyckades hon komma igenom
svårigheterna obruten. Och ödet, som hela
hennes liv piskat henne med det ena
fruktansvärda slaget efter det andra, visade sig till
sist också kunna skänka henne ett ögonblicks
lycka. Hon fann i en präst i trakten, Arthur
Bell Nicholls, den man hon kunde förena
sig med. Hon blev lycklig den korta tid det
förunnades henne att leva efter bröllopet.
När hon mötte samma öde som sina systrar,
ville hon icke tro, att livet redan var slut.
Hennes blick sökte hennes ”dear boy” och
hon viskade:
— Oh, I am not going to die, am I? He
will not separate us — we have been so
happy.
Hon dog den 30 mars 1855. Hennes
stormiga liv klingar så till slut ändå ut i ett
sakta förtonande ackord, vars spröda
grundton — frid och stilla lycka — förut
knappast ljudit i hennes mörka och hårda värld.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
