Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Marcus Lauesen: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marcus lauesen
BREV FRÅN DANMARK
Det litterära klimatet i Oslo, Stockholm och Köpenhamn. — Vinterns
danska romansensationer. — Johannes V. Jensens nya bok
och Knuth Beckers ”Det daglige Brød”.
Det kan vara frestande att såsom en slags
provisorisk orientering dra upp en
jämförelse mellan atmosfärerna i de ”litterära”
kretsarna i Norge, Sverige och Danmark. För
den som lever mitt uppe i arbetet och utbytet,
är skillnaden så påtaglig, att man måste
förvånas över utlänningens sammanfattande
uttryck: ”skandinaviskt kulturliv”. Visst finns
där något gemensamt i mångt och mycket, i
tonfall och människotyp — vi ha ingen
anledning att förneka släktskapen. Men
atmosfären i de tre huvudstäderna är mycket olika.
Jag skulle tro att de enda, som inte tycka att
deras atmosfär är den bästa, är
köpenhamnarna, på grund av den danska blygsamheten,
som vi äro så stolta över, och på grund av
danskens outrotliga glädje över det
främmande.
Det som frapperar en starkast i det
litterära umgänget i Oslo är själsgemenskapen —
en gemenskap som sträcker sig genom alla
släktled (jag menar inte slött kamratskap,
kritiklöshet, utan trofasthet i erkännandet av
alla tiders skapande konst). Det är så svårt
att utröna, vem eller vad som är av största
betydelse där uppe i Norge, varifrån
inflytandet kommer, åt vilket håll linjen kom-
mer att gå. Allt vad kultur heter håller ihop,
oberoende av hänsyn till person eller ålder.
Och mitt i den nationella sammanhållningen
kan man ändå få ett intryck av att det norska
kulturlivet är det mest europeiska, emedan
det samtidigt lämnar plats för de flesta
riktningarna och på grund av sin egen rikedom
inte behöver tvinga fram sin bekännelse
gentemot något bestämt främmande land eller
någon bestämd tidsanda.
Helt annorlunda verkar atmosfären i
Stockholm. Det som slår en först är den
djupa och nästan oöverstigliga klyftan mellan
släktleden. Den talangfulla ungdomen står
där med ett så starkt program och ett så
pockande krav på något nytt, att den blott
ett släktled äldre generationen förefaller
utesluten. Programmet gäller både metod och
tankegång — gudskelov bryta ofta
bekän-narna själva mot det! Men tillika med denna
klyfta mellan släktleden drar man även upp
en snäv gräns genom valet av påverkan. Nå,
en skriftställare bestämmer inte själv till vem
han vill stå i tacksamhetsskuld, men i dyrkan
av en bestämd litteraturriktning ligger det
en fara: man mister lätt förståelsen för andra,
lika värdefulla riktningar, som i varje fall
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
