Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Stig Almqvist: Filmen som konstform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
oändliga tider. Men inte förrän nu har den
nödvändiga maskinella apparaturen existerat.
I det avseendet är det ingenting att undra
över, att kinematografien uppenbarat sig just
i våra dagar. I den tekniska utvecklingen står
den uppfinningen på en naturlig punkt, och
i tekniken ligga ju filmens oundgängliga
förutsättningar. Somliga teoretiker ha sökt en
andligare, en djupare grund för filmens
tillblivelse än kemiska upptäckter och
maskinella framsteg. De ha menat, att vår sakliga
tid icke längre gillade målarens subjektiva
verklighetsåtergivning. Eller att vårt livs
tempo fordrade också en bildkonst i rörelse.
Eller att en socialt präglad tidsålder som
vår behövde en konst för massorna och
en konst som i stort format kunde skildra
kollektivt liv och kollektiva rörelser. Dylika
reflexioner äro onödiga. Filmens
framträdande är tekniskt betingat. Om vi inte kände
till de kemiska oxidationsprocesserna och den
elektriska ljudöverföringen, så sutte tidens
själ där som en Rafael utan händer. Och
vi hade fortfarande ingen film. Men vi finna
det vara ett lyckligt sammanträffande, att
tiden och filmen passa så utsökt väl för
varandra. Någon aversion mot den
tekniska apparaturen och de kemiska
processerna som förutsättningar för konstnärligt
skapande känner ej heller den unga,
filmmedvetna generationen, tänker sig inte ens
möjligheten, att de skulle kunna utgöra en
anledning till ringaktning. Fördomsfritt utnyttjas
en komplicerad teknik direkt till
konstnärliga syften.
Den historiskt första filmstilen, de
amerikanska groteskernas stil, använde medvetet
blott en enda egenskap hos filmapparaten,
dess stumhet. I övrigt tjänade den blott som
låt oss säga annotationsmedel, och än i dag
finns det många, också goda regissörer, som,
i det väsentliga, stå på samma punkt. Deras
filmer äro rikare än de gamla på optiska
notiser, numera innehålla de även akustiska.
De motiv, regissörerna ställa fram inför
bildkameran och mikrofonen, väljas med en
skicklighet och ett raffinemang, som kommer
äldre produkter att verka hopplöst primitiva.
Men detta hindrar inte, att i själva verket
en rät och sammanhängande linje för från
de första Chaplinfilmernas extremt optiska
pantomimik, daterad 1914, till det raffinerade
optiska symbolspråket i till exempel
Stern-bergs nya filmer, de med Dietrich, med deras
långt utspelade, obrutna passager.
En efter en började andra
kinemato-grafiska egenskaper att avslöja sin
konstnärligt användbara natur. Det visade sig, att
bildytans rektangulära begränsning och dess
tvådimensionalitet kunna utnyttjas positivt,
likaså färgernas reproduktion i svart och vitt.
Man finner — den hittills betydelsefullaste
upptäckten — att själva sammanklippningen
av filmremsorna kan vara ett oerhört
effektfullt uttrycksmedel: montaget lanseras som
det väsentliga i allt filmskapande, som
filmkonstens kärna och legitimaste verktyg. Bild
står mot bild, de stödja, fördjupa varandra,
ge varandra en annan styrka, en annan
mening, en annan effekt än de skulle äga var
för sig, stundom ett idéinnehåll: den
intellektuella filmen, kanske den essayistiska
filmen hägrar, bebådad av ryssen Eisenstein.
På den punkten slås utvecklingen till en tid
tillbaka av ljudfilmen, men det visar sig
snart, att ljudet kan behandlas fritt, som
ett nytt, oavhängigt element. leke
sammanhörande ljud och bild kan monteras till
oanade resultat, oförutsedda perspektiv öppna
sig. Till yttermera visso, för att definitivt
lösa problemet om bildens och ljudets
dualism, om enderas övervikt, uppträder
Eisenstein med sina övertonala teorier: så skola
bild och ljud arrangeras, att de blott i ett
omedvetet övergångsstadium uppfattas som
visuella och akustiska intryck, de skola båda
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
