Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Recensioner - G. S.: Med Ludvig Nordström jorden runt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
sultatet. Överallt röjes det i vildmarkerna,
världsstaden bygges i Kalifornien såväl som
på Samoa, de vilda stränderna skos med
kajer, som utgöra fästepunkter för nya fibrer
i kommunikationernas väldiga muskelsystem.
Världshushållningen håller äntligen, tack
vare de nya tekniska resurserna, på att
organiseras efter det enda förnuftiga systemet,
det hierarkiska eller byråkratiska, som
placerar rätt man på rätt plats och förvandlar
världskartan icke till ett lapptäcke av
stridiga nationer utan till ett enda
produktionsfält. Nationalismen liksom demokratien skola
snart ha sett sina bästa dagar,
naturtillgångarna skola fördelas mellan olika jättetruster
eller om man så vill ämbetsverk, vilka alla
sortera under en gemensam god vilja, en
förnuftets ordning, som gott kan kallas Gud. Så
lyder i stark schematisering Ludvig
Nordströms optimistiska evangelium, som han
efter denna världsomsegling anser sig kunna
predika med ännu större eftertryck än
någonsin förr.
Här är icke platsen att ta upp denna
förkunnelse till diskussion. Ludvig Nordström
är själv medveten om att den ännu så länge
blott är en utopi och att människan måste
göras om många gånger innan denna kan
förverkligas. I sin kamp med naturen har ju
människan förvandlats från neanderthalare
till kulturmänniska, varför skulle hon icke
då under intryck av de nya livsbetingelser,
hon som kulturmänniska skapat, kunna höja
sig ytterligare till lojal och solidarisk
världsmedborgare? Ja, här äro vi inne på
problemet om den mänskliga naturens
fundamentala egenskaper, och där skola väl alltid
meningarna mellan idealister och realister, eller
skola vi kanske säga pessimister, gå i sär.
Vad som för Ludvig Nordström för
närvarande ter sig som det avgörande momentet
i mänsklighetens utveckling är uppgörelsen
mellan den vita rasen och den färgade.
Valplatsen för rasernas intressemotsättningar är
Söderhavet. Där håller just nu
mänsklighetens öde på att avgöras. Ludvig Nordström
är icke rasfanatiker och finner alla kulörer
på en människa a priori lika vackra., Men av
rent praktiska skäl anser han, att ledningen
i den önskvärda världshierarkien tills vidare
bör tillkomma européerna, som skapat den
högsta kulturen och den bästa formen av
civilisation. Men när han betraktar
förhållandena på Söderhavsöarna, närmare bestämt
Samoa, måste han skänka sina sympatier åt
de färgade. Utgående från en bestämd episod,
en meningslös massaker på infödingarna på
Samoa 1929, söker han med fakta visa på
att den brittiska styrelsen i Söderhavet
komplett misslyckats i sina försök att överbrygga
rasmotsättningarna. De vitas metoder mot de
färgade ha undergrävt infödingarnas
förtroende för den vite mannens
härskaregenskaper och börja redan besvaras med smygande
sabotage. Den största faran med detta är
icke revolutionshotet utan att japanerna
beredas utsökta tillfällen att nästla sig in bland
den infödda befolkningen. Sedan länge har
Japan kastat giriga blickar på Söderhavet,
nu ha dessa blickar börjat besvaras. Skulle
Japan tack vare européernas vanstyre vinna
fast fot i Söderhavet, skulle detta betyda en
överflyttning av världshegemonien från
Europa till Asien. Det kraftlösa Australien
är blott en bricka i spelet.
Har Ludvig Nordström med egna ögon
tyckt sig skåda ett världspolitiskt problem,
så är han inte den som nöjer sig med att
blott konstatera och lägga armarna i kors.
Gång efter gång ha infödingarna på Samoa
sänt petitioner till generalguvernören på Nya
Zeeland, till kungen av England, prinsen av
Wales och Nationernas förbund. ”Föranleder
ingen åtgärd” har varit det stående svaret.
Men medan de mäktige sova, arbetar Ludvig
Nordström, den oförbrännelige
världsförbätt-raren. Han bereddes tillfälle att i högtidlig
audiens intervjua hövdingen på Samoa i
vittnens närvaro om de exakta förhållandena på
denna och kringliggande öar och framlägger
oförblommerat alla fakta i andra delen av
den nu publicerade reseberättelsen. Varken
från infödingarnas eller författarens sida är
det något nonsens med denna audiens. Det
visade sig nämligen att konungen av Sverige
en gång 1899 utsetts till medlare i en
stormaktskonflikt om Samoa. Han dömde ön till
Tyskland och lovade samtidigt Samoafolket
att deras angelägenheter för ali framtid skulle
avgöras av domstol. På detta löfte av den
svenske konungen baserar Samoafolket sitt
krav att få skiljedom mellan, sig och Nya
Zeeland. När nu en svensk helt plötsligt
uppenbarade sig på ön, sågo infödingarna
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
