- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
46

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

och hemskt att tro man är död och så komma
tillbaka till livet.

— Ja, det förstår jag. Tänk bara inté att
det gör mig något besvär att ni stannar här.
Om jag läte er gå, skulle jag inte kunna sova
för att jag tänkte på er. Han såg sig omkring
och plötsligt ingav honom åsynen av hans
sönderrivna och brännhålsprickade dyrbara
skjortor och underkläder en känsla av
förtjusning. Han tyckte att när allt kom omkring
hade Iris fört tur med sig. Ödeläggelsen blev
en symbol på att nu var det slut med hans
föregående slarviga, otyglade och osäkra liv.
Han kände sig trygg och lugn.

— Vi skall ha det härligt på Sicilien, sade
han. Jag har en massa släktingar där.

-—■ När skall vi gifta oss?

— Det hänger på er.

— Så snart ni vill. Hon tog av sig hatten.
Det är som att börja en ny plats. Hon log
blygt. Fastän mycket bättre.

Han kände sig plötsligt blyg och tafatt och
fastän han för en liten stund sedan tyckt att
han känt henne hela livet vår hon nu
främmande och respektingivande.

Han blev artig och litet avmätt.

—• Jag skall be Sara komma och göra
i ordning här.

-—- Nej, sade hon, låt oss inte tala om det
för någon. Vi kan hjälpas åt.

Musiken hade upphört där nere och de
sista gästerna hade gått. Huset hade plötsligt
blivit tyst och tystnaden föreföll mer
bullrande än musiken som gått.

— Ni är för trött, sade Beppo. Jag skall
göra det.

I detsamma hörde han någon bulta på
dörren och ropade:

— Vad är det?

— Det är jag, Maudie. Det var nog
trevligt det här, men klockan är nära sex och jag
kom i land i morse.

— Vänta ett ögonblick! sade Beppo.

Han gick ut i hallen. Han såg att Maudie
var sömnig.

— Hör nu, sade hon, jag har aldrig varit
förkläde förr, men om det är så här, så
tänker jag inte slå mig på det yrket.

— Du kan gå hem, sade han. Det är ali
right.

Maudie skrattade.

— Vad menar du med ali right?

— Vi tänker gifta oss.

— Å, jaså?

— Jaha.

— Det var galant. Du har alltid haft rappa
tag.

— Var är miss Jellyman?

Hon pekade på Tonys rum.

— Hon sover där inne. Hon har sovit i
flera timmar. Jag tror nog du får se dig om
efter någon annan att lära dig bli en
gentleman.

Beppo såg förbryllad på henne.

— Varför det? Vad menar du?

— Hon skall sluta att undervisa. Hon skall
gå i kompis med mig.

— Det är bra. För min del är det O. K.
Jag har redan fått en ny.

Maudie gick mot dörren till Tonys rum
och ropade:

— Mabel.

Genom dörröppningen såg Beppo resterna
efter deras supé, lämningar av sardiner och
kaviar och den tomma champagneflaskan.
Miss Jellyman låg tillbakalutad i länstolen
med huvudet mot ryggstödet. Hon gapade
litet och snarkade lätt. Från axeln hängde
de vita orkidéerna slaka och vissnade vid
Maudies diamantbrosch.

— Mabel! ropade Maudie. Mabel!

Miss Jellyman öppnade ögonen.

— Var är jag? Vad är klockan?

— Du är med mig, sade Maudie, och
klockan är sex.

Miss Jellyman reste sig och återvann så

46

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free