Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Sven Stolpe: Björnson och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sven stolpe
BJÖRNSON OCH SVERIGE
Anteckningar till hundraårsjubileet
1.
Norrmännen fira i år hundraårsminnet av
Björnsons födelse, och ett bevis för i vilken
grad diktaren ännu i dag kan tala till sitt
folk är att Gyldendals jubileumsedition av
hans samlade verk på kort tid utgått i den
för norska förhållanden fantastiska
upplagan av sjuttiotusen exemplar. Det är
givetvis icke många av dessa exemplar som
hamnat i Sverige — det vore missriktad
artighet att påstå, att Björnson i vårt land
de sista decennierna spelat någon
framträdande roll. Snarare skulle man väl kunna
säga, att han i en oförtjänt grad blivit glömd
och kanske till och med föraktad hos oss.
Ägnas hans minne någon dyrkan, så är det
vid vissa av våra folkhögskolor, som
knappast kunna sägas stå i intimare kontakt med
de nya och livskraftiga tendenserna i svenskt
kulturliv.
Det hindrar emellertid inte, att Björnsons
historiska betydelse hos oss varit av
synnerligen stora mått. Hans förhållande till Sverige
har ännu icke fått någon uttömmande
behandling, ehuru ämnet ligger synnerligen väl till
för en litterär avhandling. Det sträcker sig
över de mest skilda fält, av vilka här de
flesta skola förbigås med tystnad. Kanske
kan det emellertid ha sitt intresse att samla
några anspråkslösa anteckningar om
Björnsons rent personliga uppträdande i Sverige
och hans förhållande till svensk litteratur.
2.
Björnsons första bekantskap med Sverige
skedde under särskilt stimulerande och
angenäma former. Det var vid studentresan till
Uppsala år 1856. Ett stort antal norska
deltagare hade anmält sig, och när några skulle
utgallras, råkade Björnson höra till deras
skara. Han reste sig emellertid i församlingen
och bad att få framföra den frågan, varför
”student Björnson” vägrats deltagande i
resan. Ordföranden meddelade, att detta
motiverats med att Björnson ännu icke var ”full
student” — den unge diktaren hade också
några formella grader att passera, innan han
inmatrikulerats. Björnson lär då ha svarat,
att det nog skulle komma så pass många fulla
studenter, att det rakt inte kunde skada om
Norge också representerades av en nykter . . .
Och därmed kvalificerade han sig för resan.
Hur det än förhåller sig med denna
anekdots sanningsvärde, så blev resan i varje fall
för Björnson av den allra största betydelse.
Han har själv beskrivit sina intryck, och ett
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
