Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
patiska fall, som man träffat på i den senaste
engelska litteraturen, känns det onekligen
uppfriskande att i sällskap med den hederlige
malt-fabrikanten William Dursley och den pensionerade
sjöofficeren Ivybridge samt den mera pittoreska T. A.
Riley få gå ombord på en skonare och styra bort
mot ön Faraway med dess dolda skatter.
Söderhavsromantik och omätliga, oexploaterade rikedomar, vad
kan man mer begära i depressionstider.
Nymph Errant av James Laver. Heinemann.
7 b. 6 d.
James Laver är i privatlivet tjänsteman vid
Victoria and Albert Museum i London och är för
närvarande i färd med att ordna en utställning av
illustrerade barnböcker. Härav kunde man möjligen
få den föreställningen att han är en världsfrämmande
lärd med blid läggning. Med ”Nymph Errant”, som
blivit sommarens schlager i England, dokumenterar
han emellertid ett enastående sinne för allt vad
flärd heter och en satir, som visserligen är
uppsluppen men långtifrån blid. Hans hjältinna, en söt
engelsk familjeflicka, är verkligen bland det mest
vilseförda man hittills mött mellan ett par
bokpärmar. I stället för att resa direkt hem från sin
pension i Schweiz till sin gamla tant i Oxford startar
hon en erotisk odyssé, som nästan ställer Casanova
i skuggan. Boken är givetvis omoralisk men absolut
inte anstötlig. Den lilla nymfen är ett slående
belägg för det gamla ordstävet att för den rene är
allting rent. Skildringarna från Deauville,
Montpar-nasse, en tysk Nacktkulturskola och ett turkiskt
harem äro mästerstycken av satirisk iakttagelse. En
av de lustigaste och betänkligaste böcker som på
länge kommit från England.
T hey Winter Abroad av James Aston. Chatto
& Windus. 7 s. 6 d.
Den som skakat betänksamt på huvudet åt James
Lavers respektlösa gyckel med anständighet och
moral och under läsningen frågat sig hur det
egentligen numera står till med den engelska renlevnaden
får sina farhågor bekräftade om han läser James
Aston. Denne författare bär i verkligheten ett annat,
redan erkänt namn, som endast förläggaren har reda
på. Man har gissat på Aldous Huxley, vilket nog är
fel men ändå inte alldeles galet. Huxley finns med i
boken åtminstone som litterär påverkning. Hans
lärdom, hans kvickhet, hans känslighet för scenerier
och typer, hans bittra gyckel med våra dårskaper,
allt detta har i denna bok blandats till en cocktail.
J. B. PR1ESTLEY
är på bättre humör än någonsin i sin nya roman
”Faraway”.
som skall senteras av varje finsmakare men anses
för frän av dem, som sätta värde på litterära
sötsaker. Boken rekommenderas i synnerhet åt dem, som
ännu ej funnit anledning tvivla på kärlekens
gudomliga natur. Man vet inte om man skall skratta eller
gråta åt den erotiska kurragömmalek, som blir den
omedelbara följden av den italienska vårens ankomst
till ett litet av engelsmän befolkat hotell i
Sorrento-trakten. Galghumor av högsta märke.
Have His Carcase av Dorothy Sayers.
Gollancz. 7 s. 6 d.
Dorothy Sayers är troligen Englands förnämsta nu
levande detektivromanförfattare, sorgligt obeaktad
här hemma, där man knappast ännu fått bevis på att
även en detektivroman kan vara förstklassig
litteratur. Dorothy Sayers tillhör inte de blodtörstiga
författarna, som inte ge sig förrän de tagit livet av alla
utom boven och mästerdetektiven. Hon föredrar
visserligen mordet bland brotten, men det har
vanligen ägt rum innan läsaren hunnit till titelbladet
och vi få endast vara med om problemlösningen. Att
hon uppställer och löser sina problem med
förbluffande skarpsinne är kanske inte någonting ena-
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
