Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Arnold Ljungdal: Två dikter - Avsked i gryningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arnold ljungdal
TVÅ DIKTER
Avsked i gryningen
Vi hade vandrat hela natten
gata upp och gata ner
i det kalla, silande duggregnet,
ältande alla onda och hatfulla ord
som värkte inom oss.
Våra fötter var tunga som bly,
och i det råa novemberdiset
klibbade våra kläder längs kroppen
som en våt svepning.
I ett ensamt gathörn —
under en lyktas spökvita ljuskägla —
hejdade du till slut dina steg.
Över dina förgråtna ögon
drog hattbrättets skugga ett djupt tuschstreck,
men läpparna brann röda
som ett öppet sår i halvdunklet,
när du huttrande sträckte fram
handen till farväl
och sade med trött röst:
Vad tjänar det väl till längre.
Du vill ju ändå inte förstå.
Likgiltigt tog jag din hand.
Jag visste jag borde tala.
Jag visste: ett ord —
och allting var gott igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
