Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Rütger Essén: Prostitutionen. En diskussion i klubben C. D. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rutger essén
PROSTITUTIONEN
En diskussion i klubben C. D. I.
Onsdagen den 14 oktober 1931
sammanträdde de av klubben C. D. I :s (Club de
Débats Internationaux) medlemmar, vilka
vistades i Paris, på sin sedvanliga mötesplats,
Restaurant Ledoyen vid Champs Elysées. Det
var en vacker Pariskväll, svartblå och för
årstiden ganska ljum, med de elektriska
båglamporna blänkande som jättelikt förstorade
stjärnor mot parkgrönskans mörka
mattmönster. La Cité-siluetten avtecknade sig ännu
som en dunkelt oregelmässig kubistlinje mot
himlen, men snart sjönk även den in i
natthimlens allt försonande sköte.
Fram på den välordnade sandplanen vid
Ledoyen rullade den ena tyst spinnande,
lack-glänsande bilen efter den andra. Men många
medlemmar kommo också till fots. Klubbens
sociala sammansättning var nämligen rätt
skiftande. Stämningen var likväl mycket god,
när man strax efter klockan åtta satte sig till
middagen vid ett tiotal bord, vardera med ett
dussin kuvert. Sorlet och samtalen blevo
därefter som måltiden fortskred allt livligare. De
fortsattes sedan vid småbord i parken och på
verandan, ända till klockan 22.15, då aftonens
ordförande, monsieur Charles Duroy, Avokat
à la Cour d’Appel de Paris, slog sig ned vid
det improviserade presidialbordet, knackade
med klubban i bordskivan och höll följande
anförande:
— Mina damer och herrar!
Prostitutionen, se där ett problem, som
alltid har diskuterats. Jag tror emellertid
knappast jag tar fel om jag förklarar att detta
spörsmål icke längre är lika aktuellt som det
varit, icke längre är i lika hög grad på modet
i litteratur eller samhällsdiskussion som fallet
var för tjugu, fyrtio, sextio år sedan.
Och varför är det så?
Har vår moraliska känslighet förslöats?
Har vårt sociala samvete överansträngts
och somnat av?
Eller spelar icke prostitutionen längre
samma roll som tidigare i våra västerländska
samhällen ?
Jag tror för min del att alla dessa tre
moment ha medverkat till att vi nu icke
längre betraktar prostitutionen som samma
etsande problem som de generationer, vilka
andligen livnärde sig på vad de kallade
socialt patos. Självbelåtna som alla
västerländska generationer sedan femhundra år
smickra vi oss också med att detta egentligen
beror på att vi nått en både djupare och
vidare syn på tingen.
Jag lämnar därhän frågan om detta är
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
