Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Rütger Essén: Prostitutionen. En diskussion i klubben C. D. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PROSTITUTIONEN
giltigt inför den offentliga
prostitutionshanteringen?
Nej, naturligtvis inte’. Samhället skall först
och främst upprätthålla yttre ordning,
anständighet och skick. Det strider mot vår
uppfattning om det passande att bordellerna,
som i Orientens länder, få hänga ut väldiga
skyltar och reklamera för sina varor. Den
gatflicka, liksom den man, som uppträder
störande på gatan, skall straffas härför. Men
icke för att hon säljer sig. Bordellvärdar skola
noga efterhållas, liksom andra arbetsgivare,
så att de icke utsuga och trakassera sin
personal, och denna personal skall ha samma
fria talan mot dem som vilken som helst
annan. Varje prostituerad kvinna skall under
samma förhållanden och på samma obundna
sätt som alla andra obemedlade
samhällsmedlemmar äga rätt till fri klinisk
behandling för könssjukdomar. Under denna
förutsättning kan man också, som skett på flera
håll, kriminalisera det medvetna överförandet
av smittsam könssjukdom. Vidare skall ”den
vita slavhandeln” kontrolleras — men icke
förbjudas, ty denna romantiserade företeelse
är i nitton fall på tjugu intet annat än
internationellt arbetande platsförmedlingsbyråer
för en högst världserfaren demimond. Och
hur denna värld ordnar sina egna inre
förhållanden angår i allmänhet inte samhället.
Slutligen är det löjligt och meningslöst att —
som skett i vissa nordiska länder — inrikta
hela lagstiftningen på detta område på att
driva ut prostitutionen på gatan, vilket skett
främst genom att man i ovist nit
straffbelägger varje rumsuthyrning åt de arma gat-
flickorna, åtminstone om de där i minsta
mån utövar sitt yrke. Resultatet blir att de
råka i klorna på de ruskigaste megäror och
tvingas till ett våldsamt affischerande och
konkurrerande om publiken på gatorna. Detta
sistnämnda är desto olämpligare som
gatpro-stitutionen är den samhälleligt skadligaste
prostitutionsformen. Där kan den oerfarna
manliga ungdomen fastna i rätt riskabla
snaror — men i fråga om de tolererade husen,
de maskerade barerna och andra inrättningar
är det kunden som medvetet får besluta sig
och stiga in genom de dörrar, innanför vilka
lastens brunnar väntar honom med sina
farliga sömndrycker.
Alla dessa detaljer har kanske fört mig
något från ämnet. Jag skall nu också sluta.
Jag tackar för den uppmärksamhet med
vilken jag åhörts. Jag finner däri en
bekräftelse på min uppfattning att detta ämne, som
vi i kväll behandlat, dock ännu kräver
klargörande och erbjuder intresse även för en
generation, som ej längre tror på socialt
kvacksalveri, och som vet att lasten ej är
rövarromantik utan en vardaglig, smutsig och
i och för sig föga intressant verklighet.
Mr Edward Andrews avslutade sitt
anförande kl. 23. Sedan han avtackats av
ordföranden, monsieur Duroy, vidtog en rätt
långvarig debatt, som dock på grund av
utrymmesskäl ej här kan återgivas.
Ur protokollet
R. E—n.
5. — B. L. M. 7.
X
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
