Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - R. S—m: Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FAR OCH SON
liv var ett mönsterexempel på vad författaren
kallar ”the not ungracious connection that
existed aforetime between politics, society
and literature”.
Sir George levde i de stora viktorianernas
omedelbara närhet. Redan som skolpojke vid
Harrow hörde han Disraeli tala i underhuset
med lågande entusiasm och retorisk prakt,
och han såg Gladstone resa sig klockan tre
på morgonen för att med väldigt patos och
under meningsfrändernas stormande bifall
bemöta sin hatade och föraktade
motståndare. Gossen lyssnade med spänt intresse,
men premiärministern, lörd Derby, lutade
huvudet mot armen, uttalade dei enda ordet:
”Dull!” och insomnade. Disraeli mötte han
senare vid många tillfällen i sitt liv, och
Gladstone blev hans politiska chef, under
vars fanor han kämpade i debatterna om
1800-talets stora stridsfrågor. Carlyle, vars
bevågenhet han vann genom sin biografi över
Macaulay — ”a work, excellently done,
... performed to admiration”, var den store
historiefilosofens omdöme — utlade för
honom under långa vandringar sin syn på
livet i det förflutna och i nuet. Men den av
de stora männen, som betydde mest för
honom, var morbrodern Macaulay. Sin stora
tribut till hans minne gav han med sin bok
om honom, och under hela sir Georges liv
voro impulserna från den ryktbare
författaren till ”History of England” en levande
faktor i hans liv. ”Vår familjs känsla för
honom”, skrev han 1888, ”är det mest
egendomliga utslås av familjesolidaritet jag vet.”
Av fadern hade sir George ärvt sin politiska
ambition, av morbrodern sin litterära och
vetenskapliga. Det är väl knappast frågan
om något annat än att arvet på moderns sida
var det starkare och betydelsefullare. Sir
George var som historiker och som
kulturpersonlighet överhuvud en vida
intressantare personlighet än som politiker. Hans
administrativa insatser voro utan tvivel
mycket betydande, men England hade
troligen i värsta fall kunnat reda sig dem
förutan. Däremot hade den engelska litteraturen
näppeligen haft råd att undvara ett verk
sådant som ”Life and Letters of Lörd
G. M. TREVELYAN
Macaulay”, om vilket ingen mindre än lörd
John Morley, själv en biografiens mästare,
fällde det omdömet, att det var vida bättre
än Macaulays eget storverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
