Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Två brev av D. H. Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVÅ BREV
AV D. H. LAWRENCE
Höstens kanske märkligaste händelse på
den engelska bokmarknaden är den första
utgivningen av D. H. Lawrènces brev, en stor
volym, ”The Letters of D. H. Lawrence”
(Heinemann, 21 s.), med inledning av Aldous
Huxley. Sedan Lawrence dog 1930 av
tuberkulos vid endast fyrtiofem års ålder har hans
gigantiska æuvre varit föremål för större
uppmärksamhet än någon annan modern engelsk
författares. Man torde också kunna säga, att
han är en av en ny tids mest representativa
gestalter och att hans inflytande på .hans
egen och kanske ännu mera den efterföljande
generationen varit ofantligt. I en mekaniserad
och alltmera intellektualiserad värld höjde
Lawrence sin lidelsefulla profetstämma och
varnade och besvor människorna att icke
förlora sin mänsklighet — och han menade
därmed mest de primära livsfunktioner, som
människorna ha gemensamma med allt levande.
Hans propaganda inföll samtidigt med, ehuru
fullt oberoende av psykoanalysen, varigenom
den erhöll en dubbel kraft. Lawrence mötte
mycket motstånd, och ofta hetsades han till
ett ursinne, som skrämmer oss, och till ett
monotont upprepande, som tröttar. Man kan
dock aldrig undgå att fängslas av och känna
vördnad för det allvar, som präglar allt han
har att säga. Som konstnär är hans storhet
odisputabel, och man kan endast beklaga, att
de som varit hans vapendragare eller
motståndare varit alltför engagerade i hans idéer
för att konstatera och utsäga, att han som
skildrare och lyriker är en av alla tiders
största. Den som funnit Lawrence och vistats
en tid i hans värld kan aldrig inför annan
litteratur frigöra sig från förnimmelsen att
där är tunnare luft och klenare ljus.
Ur Aldous Huxleys långa, av djup inlevelse
i Lawrences verk och personlighet präglade
inledning till brevsamlingen hämta vi
följande glänsande karakteristik av mannen och
hans verk:
” ’Annorlunda och överlägsen och god.’
Jag tror att nästan alla som kände Lawrence
väl måste ha fått det intrycket av honom. En
varelse av annat slag på något sätt:
sensiblare, utrustad med ett högre medvetande och
starkare känslor än även den rikast utrustade
av vanliga människor. Han hade naturligtvis
sina svagheter och defekter, han hade sina
intellektuella begränsningar — begränsningar
som han frivilligt synes ha pålagt sig själv.
Men dessa svagheter och defekter och
begränsningar rubba icke det faktum, att han
var annorlunda på ett överlägset sätt. De
minskade honom kvantitativt så att säga,
medan hans säregenhet var kvalitativ. Spill ut
hälften ur ditt vinglas och det som är kvar är
ändå alltid vin. Vatten däremot är alltid utan
smak och färg, hur fullt än glaset må vara.
Att vara tillsammans med Lawrence var ett
slags äventyr, en upptäcktsresa in i
någonting nytt och annorlunda. Ty, liksom han
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
