Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Sigurd Hoel: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREV FRÄN NORGE
vällyckade förmår fylla en enbart med
glädje, så beror det på att det är så lugnt
och harmoniskt enahanda. Norsk litteratur
lider under en katastrofal brist på omogna,
misslyckade böcker — böcker där författaren
spänt upp en större duk än han rår med,
böcker, som äro förvirrade, oartikulerade
men ändå vältaliga... Kort sagt: vi kunna
börja var som helst, vi kunna se på
litteraturen från vilket håll vi vilja, efter att ha
läst några få meningar äro vi åter vid samma
problem: ungdomen saknas.
Nutiden saknas.
Den gamla romantiska uppfattningen att
diktningen skall vara profetisk, förkunnande
och framtidsskådande, torde vara övergiven
av de flesta. Diktaren är liksom andra
bunden vid sitt förflutna, det är det han
behandlar. Men nog torde det vara nyttigt,
om icke dikten skall stelna i en död
guldålder, att den på vissa punkter, på vissa
framskjutna och omstridda punkter, står i
direkt kontakt med livet, så som det leves
häftigast, hårdast, ondast, mest förbittrat,
mest fyllt av hat och kärlek den dag i dag är.
Norsk diktning, norsk romankonst ha
behandlat stora delar av vår historia på ett
beundransvärt sätt. Enskilda perioder, såsom
åttio- och nittiotalen, ha skildrats nästan till
övermått. Långsamt växer’ diktningen vidare
framåt och täcker över de nakna, döda
historiska fakta med diktens liv. Sekelskiftet har
sent omsider passerats — en genomsnittlig
norsk roman försiggår visst nu omkring
1905, på den tid då den genomsnittlige
norske författaren var ung. Några få ha nått
fram till världskriget. Från tiden efteråt ha
vi litet, mycket litet. Det vill säga flera
böcker ha kanske handlingen förlagd till
tiden efter kriget, men själva psyket är från
tiden före. Den odefinierbara förändring,
som har skett senare, detta något, som
kommit till, som har sipprat in, märkbart eller
omärkligt, och förändrat allt och alla —
norsk litteratur har det icke mäktat
genomsyra.
Därför: för varje god bok av den gamla
klassen, som ser dagens ljus och mottages med
lovord och läses med glädje, för varje sådan
bok växer i själva verket längtan efter en
förändring. Den finns, den växer inom
många, som inte själva veta om att de ha
den. Men fler och fler veta om den. Och för
varje år se de med en viss spänning fram
emot de litterära höstmånaderna: Kommer
det några nya i år? Eller skall den gamla
goda tiden fortsätta?
Nu få vi se.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
