Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREV FRÅN PARIS
utländsk publik, därför att den stundom
dömer vårt land rätt strängt. Prévost, som
är ganska radikal i sina politiska åsikter och
till sin natur upprorisk, klandrar gärna de
makthavande, stundom för övrigt orättvist.
Men det gör detsamma. Denna bok kommer
att visa den svenske läsaren, att det andliga
oberoendet inte är dött hos oss. Samtidigt
skola de som inte redan känna till honom
få stifta bekantskap med en begåvad ung
författare, vars stil är enkel och märgfull.
Jean Prévost har, i likhet med författaren
till denna artikel och många andra franska
skriftställare, varit lärjunge till en stor man,
som är alltför litet känd i utlandet — en
lärare i filosofi, som vi alla äro stolta över
att ha haft till ledare och som signerar sina
böcker med pseudonymen Alain. Hans
verkliga namn är Chartier. Av honom bör man
läsa ”Propos sur le Bonheur” (Gallimard),
en underbar avhandling i praktisk
filosofi, vilken återskänkt många plågade sinnen
jämvikt, ”Les Idées et les Äges”
(Gallimard), samt hans senaste arbete, ”Idées”
(Hartmann éditeurs), vilken innehåller en
vacker och poetisk studie över Platon.
Åt dem som önska sätta sig in i det franska
universitetslivet — särskilt åt studenter och
lärare — rekommenderar jag ”La Vie de
Lucien Herr” (Rieder éditeurs). Han var en
föga känd och mycket blygsam man, men
spelade en stor roll. Han var till namnet
blott bibliotekarie vid École Normale
Supérieure (den läroanstalt som utbildat Taine,
Bédier och många andra). Men från sitt
bibliotek studerade han det franska folket,
och i själva verket var han en politisk kraft,
en intellektuell ledare och en intim rådgivare
för många generationer.
Tillika med Jaurès var han troligen den,
som kraftigast medverkade till att skapa det
franska socialistiska partiet. I den utmärkta
bok, som Charles Andler nyligen ägnat
honom, återfinner man en gripande,
intellektuell biografi. Andler är liksom Herr
elsas-sare, liksom han en boklärd man och liksom
han socialist. I Andlers bok återupplever
man hela affären Dreyfus och den inre strid,
som krigsförklaringen i augusti 1914
framkallade hos pacifister sådana som Herr och
Andler. Man måste välja. De internationella
socialistpartierna sveko den gången de
förhoppningar deras vänner hade ställt på dem.
De sista kapitlen i Andlers bok bära
överskriften ”Résignation”.
Ungdomen fann i denna bok en verklig
mästares skönlitteratur — en mästare, som
söker skapa människor och inte boklärda.
”Bli inte en abstrakt varelse; håll
intellektua-lismen och esteticismen inom deras gränser.
Låt inte dupera er av någon intellektuell
moderiktning. Behåll en levande kontakt med
tingen, det vill säga med edert eget känsloliv,
med den ärliga reaktion tingen utlösa hos
er. Vår generation har alltför mycket berusat
sig och proppat sig full med formler. När
man alltför länge levat i det abstrakta, blir
man en främling för sig själv, och då är det
svårt och mödosamt att finna vägen
tillbaka.”
Denna biografi kompletteras av två band
valda stycken ur Lucien Herrs verk (Rieder
éditeurs). För att vara lika uppriktig som
Herr skulle ha fordrat måste jag erkänna, att
dessa utdrag delvis bereda besvikelse, men
där finns ett hårt och hänsynslöst brev till
Barres: ”Livet måste levas, det är svårt,
krävande och allvarligt, och vi ha inte tid
varken att leka eller att fröjda oss åt edra
lekar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
