Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 8. Oktober 1932
- André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREV FRÅN PARIS
”Ju mindre romerskt Italien har varit, dess
större förtjänster har det haft. Kejsardömets
undergång skapade de små italienska
städernas skönhet. Knytnäven är icke styrkan. Fra
Beato Angelico har ett gott övertag över
boxarnas konung. Detta är det verkliga
italienska folket. .. Detta folk älskar jag, jag
älskar det envist.” Vem skall översätta de
båda banden av ”Condottiere”: Venedig
och Florens?
*
Det finns få personligheter i historien som
äro så romantiska, så rörande och så
legend-omspunna som Napoleons son, den som han
kallade konungen av Rom, som österrikarna
kallade hertigen av Reichstadt och som
skalderna givit namnet Örnungen. Minnet av
denna landsflykting, som dog nästan utan att
ha levat, har bevarats av några okända och
trogna vänner; jag minns, att när jag för två
år sedan i Wien besökte den krypta hos
kapucinerna, där konungen av Rom vilar
bland sina förfäder, de österrikiska kejsarna,
hörde jag en vakt berätta, att en bukett violer
alltid ligger på Örnungens grav och att den
vissa gånger om året förnyas av en fransyska,
vars namn ingen känner.
Octave Aubry ger oss den första
fullständiga biografien över Örnungen (”Le Roi de
Rome”, Fayard éditeur) och det är en
ypperlig bok. Den är icke förstörd av konstlad
romantik. Dokumenten äro sanna, källorna
angivna. Många förut okända arkiv hos
habs-burgarna ha öppnats för M. Aubry. Det är
en verklig biografi, som samtidigt är en
välskriven berättelse och en autentisk, historisk
bok. Jag hoppas, att den blir översatt.
Början skildrar historien om Napoleons
giftermål med Marie-Louise, den naivt
förälskade kejsaren, som är så ivrig att få gifta
sig med sin ärkehertiginna, att han icke kan
ge sig till tåls tills vigselceremonien ägt rum.
Denna berättelse är redan känd, men den är
rolig. Vad som är nytt är detaljerna om
prinsens liv i Wien efter faderns död.
Metternichs taktik var att systematiskt hålla honom
borta från hela Europas historia. Han var
misstänksam mot denna familj. ”En gång för
alla avstängd från alla troner”, sade han.
Hade han inte varit, skulle Frankrike
kanske ha återkallat hertigen av Reichstadt
år 1830; måhända skulle även Polen ha
krönt Napoleon II. Österrikes gamle kejsare,
hans morfader, skulle säkert ha skänkt
honom sitt stöd. Men politikerna vakade. Om
någon av hans faders forna marskalkar såg
prinsen, fick han sig en moralkaka: ”Visa
honom de faror ärelystnaden medför.” De
kunde likväl icke hindra honom att få höra
talas om sin faders ära. ”Reser ni till Paris?
sade han .. . Där känner jag ingen annan än
Vendomekolonnen.”
Man ser, att den bild Rostand tecknat av
honom och som på sin tid verkade romantisk,
när allt kom omkring inte var långtifrån att
vara sann. Det är ett säreget och hårt öde
att vara en stor mans son, inte så mycket
därför att sönerna inte gå upp mot fäderna,
som folk ganska platt brukar säga, utan
tvärtom därför att sönerna, som måhända
ha egenskaper, närbesläktade med fädernas,
aldrig så som dessa tjänas av den
mäktigaste bland historiens gudar: hans majestät
Slumpen.
Jean Cassou är en förtjusande
romanförfattare, som stundom påminner om Heine och
Jean Paul. Han har skrivit en orättvis och
stark bok om Tolstoy, som måste förvåna.
Titeln är egendomlig och jag måste först som
sist säga, att jag inte alis tycker om den.
”Grandeur et infamie de Tolstoj.” Nej. Det
Cassou visar oss, är ingalunda Tolstoys
”infamie”, det är hans storhet, hans oro,
hans misstag.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0605.html
