Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Nils Bohman: Hur man blir en god människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NILS BOHMAN
ende, som verkligen byggt upp ett slags
detektivromanens etik. Han har gjort det
både i teoretiska utredningar och i
skönlitterär framställning.
I allmänhet framträda ju inte
detektivförfattare med någon medveten avsikt att vara
djupsinniga eller moraliserande, vilket är
förnuftigt, då deras alster annars troligen
inte skulle få några läsare. Men
Chester-ton, som förlitat sig på sin sprudlande
kvickhets förmåga att göra filosofi till
underhållning, har medvetet förvandlat
detektivromanen till ett språkrör för idéer. Vad
han åstadkommit är några av de mest
fängslande apologier, som hittills sett dagen. Den
moraliska avsikten understrykes genom det
egendomliga valet av detektiv: en katolsk
präst. Och varför Chesterton just funnit
detektivromanen så lämplig som plattform
för moraliserande utredningar, förklarar han
närmare i en essay, ”In Defence of Detective
Stories”, som finnes intagen i essaysamlingen
”The Defendant”.
Han skriver här, att detektivromanens
väsentliga värde ligger i det faktum, att
den är en robust, folklig litteratur, där brott
visserligen skildras men inte brottets
romantik — någon sådan romantik finns inte. Ty
fastän romantiken är en form av uppror,
kan den endast uppspira ur lag, moral och
humanitet. Romantiken finns endast i den
sociala ordningen, ty endast det ordnade
samhället kan vara romantiskt i sin
upproriskhet — när det revolterar mot Kaos och
Naturen, som ständigt hota civilisationen.
Han fortsätter resonemanget. I
detektivromanerna, säger han, skildras de påpassliga
skiltvakterna vid samhällets utposter. Och
de påminna oss hälsosamt om att vi leva
i ett väpnat läger under krig mot kaos
och att brottslingarna inte äro annat än
förrädarna inom våra gränser. När detektiven
står ensam bland knivar och revolvrar i ett
banditnäste, så är han oss en erinran om att
det är rättvisans handhavare, som är den
originella och poetiska figuren, medan
stråtrövarna äro gamla kosmiska reaktionärer,
som äro lyckliga över att för evigt vara
respektabla i apors och vargars ögon.
Hjälten i Chestertons detektivhistorier har
som pojken i sagan till uppgift att med
sunda förnuftets hjälp bekriga en värld, som
är ur led. I denna vidunderliga värld kan
prästen framgångsrikt motarbeta det slags
galenskap som heter brottet, eftersom han
har hand om den bästa medicinen mot det:
moralen. Detektivromanen, som skildrar
konflikten mellan gott och ont, blir alltså i
Chestertons händer ett slags katekes, där man
kan hämta frisk inspiration till ett dygdigt
leverne.
För att detektivromanen skall kunna ha en
sådan verkan, måste emellertid dess teknik
vara alldeles särskilt beskaffad. Den får inte
vara sensationsroman, ty i och med det att
den särskilt betonar ruskigheten, har den
förlorat alla anspråk på socialt förtroende.
Förbrytelser äro visserligen ofrånkomliga i
den, men det väsentliga får inte bli det
raffinemang, varmed de förövas, utan den
skarpsinnighet, som detektiven ådagalägger
under jakten efter förbrytaren. Det är också
tydligt, att detektivromanerna allt mer och
mer börjat överge den primitiva
skräckstäm-ningsglädjen för att i stället utvecklas till
apoteoser över den mänskliga
kombinationsförmågan. Många exempel på avskräckande
detektivintriger hittar man hos Edgar
Wallace: hans inspiration, som framvällde i
sådana flöden, att till och med hans diktafoner
voro på vippen att storkna, tuktades alltför
litet av förnuftet, för att den skulle kunna
vara ett värdigt instrument i polisdiktningens
tjänst. Den blev virrig, osammanhängande
och omoralisk, just därför att den lade mera
vikt vid de blodiga dåden än vid de skarp-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
