Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Skånsk idyll med atlantvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
flöde av musik, blevo sådd och skörd nästan
religiösa begrepp; stödjande sig på
utvecklingsläran bekämpade han kristendomen och
besjöng växtlighetsmysteriet i naturen och
människokroppen — den nya livstron, om
man så vill.
Det i sitt slag monumentala poemet
”Landsbygd”, som inleder Lundkvists diktsamling,
sammanfattar i målande bilder den
utveckling som ägt rum på den skånska idyllens
verklighetsmark — och runtomkring i
världen — under den mellanliggande tiden.
Dikten börjar med ett preludium; som den
djupa, orörligt vilande orgelpunkten i ett
musikstycke uttrycker det vad som är
bestående i växlingarna:
Sådd och skörd,
vardag och arbete,
några korta stunder
för kärlek och död.
Samma ängar att skörda
år efter år,
samma vägar att vandra.
Under eken
där flickan första gången
satt i mannens famn,
där sitter lion
som gammal och vilar
med en likadan blåmålad räfsa
i sin hand —
Så skildras, inte i fristående situationer utan
som rörliga filmbilder, avlösande varandra,
järnvägsarbetenas tid, med männens
magde-burgerdragspel, kvinnornas symaskiner och
gitarrer, frälsningsarmens och socialismens
röda fanor; under nästa generation kommer
den elektriska transformatorn, bussarna,
skördemaskinen. Resultatet av den konkreta
framställningen framlägger poeten själv i
slutraderna (med en kanske något pedantisk
tydlighet):
Gammal bygd — och en ny tid.
Nytt och gammalt som möts och sammangjutes.
En öppnare, blåsigare värld.
full av begär, hets och förbränning.
Nya livsplan — ej samma sorger
som förr och ej samma glädje!
Det är stationssamhällenas poesi Lundkvist
har givit med denna diktcykel. En öppnare,
blåsigare värld förvisso, allmängiltigare och
mindre lokalt sluten än Bååths och Ola
Hanssons bygd. Vinden som blåser i hans poesi
är starkt västlig, atlantvind. De amerikanska
författare, med vilka Lundkvist förmedlat vår
bekantskap, ha på prosa och vers bearbetat
denna nya tidsmiljö; Amerika har levererat
både symaskinerna och det extatiska, på
Whitman och Zolas naturalistiska
fruktbar-hetskult (som spelade en roll redan för
åttiotalet) byggande naturevangeliet.
I sina ”Bybilder” spelar Lundkvist upp
nya friska variationer av den skånska idyllen:
Där, i höets och sädens rike,
var det en gång min glädje
att sitta på en nyinköpt hästräfsas sits
och stryka fram över stubbåkrarna
eller att köra en ringvälts skramlande järnorkester
över rödrykande åkerkullar om våren
och dirigera två stegrande hästar
med spända, sjungande tömmar!
I ett följande stycke (”Den vita dimman var
sommarkvällens ande”) möter oss det
not-turnolandskap, som en gång gjorde Ola
Hansson berömd: dunsterna ur jorden,
kvinnosången inne i dimman, nakna trädgrenar och
månen själv, ”dödsblek och sjuk”. I syntesen
av vegetativ ymnighet och animalisk drift
utmynnar diktcykeln:
I höets och sädens rike
fann jag Hildur med sädesljusa håret —
Mysteriet besj unges ytterligare i ”Byar i
säd”:
Hela dagen sädessus, sädessus,
en vindens eviga böljelek
under skyarnas ljusa segel.
Hela natten sädesdoft, sädesdoft,
och drömmar om bröd
och sådd i kvinnoskötets djup —
I den antimilitaristiska dikten ”Fälttjänst”,
en av stämningen från Whitmans ”Leaves of
grass” buren hymn till gräset som är lika i
alla land, utvidgas denna naturdyrkan till
universell samhörighetskänsla. Och i den
vackra strof som avslutar den hälft av
diktsamlingen, som här behandlats och som gör
”Vit man” till Lundkvists bästa hittills,
drömmer poeten till sist om en död som inte
är krigets död:
Enkelt skall vi dö på fälten
under den fria himlen
bland säd, boskap och barn
och känna att även vi
är en del av den jordiska skörden.
Hjalmar Gullberg.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
